Debatt

Kristna syskon behöver S:t Paul

Equmeniakyrkan är på sorglig reträtt i storstäderna, och försäljningen av S:t Paul förstärker den bilden. Det skriver Harry Månsus med flera i replik till Jenny Dobers.

Vi är glada att Jenny D­obers, regional kyrkoledare i Equmenia­kyrkan, kallar till samtal men allmän välvillighet räcker inte. Försäljningen av Equmeniakyrkans kyrkor i Stockholm fortsätter, trots att behovet av dia­konala mötesplatser ökar.

Tyvärr berör Jenny Dobers inte vårt förslag till Equmeniakyrkans tre nationella ledare att omvandla S:t Paulkyrkan till ett diakonalt centrum, med fortsatta sinnesrogudstjänster och möjlighet för kristna från Syrien och Irak att mötas och dela sin kristna tro.

Frikyrkans historia eggar. Friförsamlingarna spred sig som en löpeld därför att de mötte tidens behov. Den metodistiska glöden i Kungsträdgården tände den svenska folkväckelsen. Vår kyrko­ledare Lasse Svensson har rötter i detta arv med Metodistkyrkans Sociala principer, nu lagda i Equmeniakyrkans händer. Vi hoppades på svar från honom!

Den verksamhet som från början hette Brommadialogen bidrog genom sina "bärare" till att sökare strömmade till just de två kyrkor som nu säljs. Fem av Equmeniakyrkans kyrkor i Stockholm fylldes av sökare på nittiotalet genom samma arbetsformer som nu fyller Allhelgona och Katarina kyrkor. Därför ter sig dagens försäljningar obegripliga – samtidigt som miljonerna rullar in. Så sent som 2010 lyckades "Djupare Liv" samla sökare i nyrenoverade, nu sålda Trefaldighetskyrkan. Då fanns bara pastorn och en "bärare" från församlingen kvar. Vi vädjade om hjälp från Equmeniakyrkans utbildningar och ungdomar. Ingen kom!

Tidningarna skrev om sökarna som strömmade till. Samtidigt anklagades "bärarna" för att "svartmåla" kyrkan därför att den frikyrkliga subkulturen ifråga­sattes. "Styrkorna" spreds ut på fem kyrkor, medan Olle Carlsson i Katarina kyrka samlade alla krafter i en enda kyrka – och skapade en hoppets modell för hela svenska kristenheten. Vi vädjar nu till våra ledare att tända en liknande eld.

Tiden börjar rinna ut. Vi måste våga analysera varför en gång så attraktiva kyrkomodeller slutat attrahera. S:t Paulskyrkans stängning är en av många nedläggningar. Trots visst inflöde från väckelsebygder är Equmenia­kyrkan på sorglig reträtt i storstäderna. Detta i kontrast till Evangeliska Frikyrkan, som med mera tidsenlig ”nätverksstrategi” tar över den ena baptistkyrkan efter den andra i Stockholm.

Jenny Dobers skriver om att debatten "blåst liv i idéer och visioner, som inte står och faller med en byggnad". Hon menar att S:t Pauls få medlemmar inte orkar kämpa länge. Men framgångsrika förebilder finns. Kungsportskyrkan i Jönköping eller Älvdalens baptistförsamling bedriver stora diakonala verksamheter, finansierade i samarbete med kommunen. Vi som undertecknat artikeln har lång erfarenhet av att driva fungerande sociala verksamheter.

I stället har församlingen valt en icke-fungerande modell. Tyvärr är många av Equmeniakyrkans kvarvarande församlingar drabbade av samma sjuka. Equmeniakyrkan borde hjälpa dem att tänka om innan det är för sent. I Almedalen 2014 sa Jenny Dobers att entreprenörs­andan inom kyrkan bör öka. Varför erbjuder hon och kyrkoledningen nu bara samtal i Immanuelskyrkan medan kyrka efter kyrka försvinner? Det låter som en avledningsmanöver.

Kristna syskon saknar kyrkor. Öppna för dem! Media rapporterar om församlingar på fallrepet som fylls av liv genom flyktingar på orten. Ibland blir de över en natt spjutspetsar för en av samhällets största utmaningar – integreringen av flyktingar från krig och förföljelser. Vid fikaborden lyssnar man till berättelser om kristnas lidande och flyktingars vådliga färd över Medelhavet på väg mot den frihet våra pionjärer banade väg för. Alla som följer nyheterna vet att dessa möjligheter inte är mindre i Stockholm där Equmeniakyrkan nu säljer sina bäst belägna helgedomar.

Jean-Louis Mansourati, styrelseordförande i Syriansk-Katolska Kyrkan skriver: ”Kyrkor är byggda genom trognas krafter och pengar och skall bevaras som kyrkor. Syftet med kyrkor är att bevara och stärka kristendomen och de skall kunna ärvas mellan kristna samfund för symboliska summor”.

Nu samlar den genuina ”sinnesromodellen” från Metodistkyrkan i Visby många tolvstegare och sökare även i Stockholm - i just S:t Paulskyrkan. Många vill fortsätta denna verksamhet.  Flera församlingar och verksamheter kan dela kostnaden för att verka i S:t Paulskyrkan. Denna får då uppleva glädjen att kyrkan lever vidare och att det hängivna arbete som kristna syskon utfört vid Mariatorget under 129 år fortsätter att blomma.

Harry Månsus, pastor, författare, grundare av Bromma­dialogen och Djupare Liv.

Erik Lindberg, fd ordförande Trefaldighetskyrkan.

Ulla-Mai Ceder Lindberg, medlem Equmeniakyrkan, vd för Blå Vägen.

Maria Langefors, pastor, verksamhetsledare Hela Människan.

Fler artiklar för dig