En helhetssyn på sexualiteten

Joel Halldorf väcker fler­a viktiga frågor i sin ledartext (18/3) om den kristna synen på homosexualitet. Det finns verkligen ett stort behov av en helhetssyn på människan och på vår sexualitet, ur ett både natur­rättsligt och ett bibliskt perspektiv. Samtidigt saknar texten riktningsgivare när det gäller vad denna helhetssyn innebär. Denna avsaknad har gjort att många läsare tolkat artikeln som att den för­ordar en bejakande syn på samkönade sexuella relationer, medan andra mera sett akademikern Halldorf i analystagen. Rätta tolkningen kan endast författaren ge oss.

Det är flera områden som problematiseras.

För det första gäller det vad Joel Halldorf kallar en "biblicistisk argumentation" som utgår från isolerade bibel­verser, med Romarbrevet 1 som e­xempel. Här håller jag hel­hjärtat med honom. Bibeln b­estår inte av lösryckta bevisverser för olika uppfattningar, utan det finns en genomtänkt helhetssyn på livet som B­ibeln utgår ifrån. Startpunkten är skapelsen, den goda skapelsen som kommer ifrån Gud och som ligger under Guds välsignelse.

Här är texterna tydliga med att vi är skapade till man och kvinna och att Guds ursprungliga tanke för sexualiteten är det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är just detta perspektiv som Paulus utlägger i Romarbrevet 1; texten innehåller ett flertal referenser just till skapelsen. Paulus avvisande av samkönade sexuella relationer utgår alltså från detta skapelseperspektiv. Undervisningen i Romarbrevet 1 kan därför inte avvisas som några isolerade bibelverser; de uttrycker konsekvensen av den kristna tron på skapelsen.

Här ligger också grunden för ett naturrättsligt perspektiv på människans sexualitet. Den kristna kyrkan har sin uppfattning inte enbart för att den stämmer med de bibliska texterna, utan också för att den stämmer överens med till­varons grundstruktur. Biologiskt är sexualitetens grundsyfte fortplantning och det är enbart man-kvinna-relationen som principiellt sett är fruktsam. Fysiologiskt är det mannens och kvinnans kropp som är a­npassade för varandra. Komplementariteten mellan man och kvinna – eftersträvansvärd i alla andra sammanhang – är grundläggande för den klassiskt kristna äktenskapssynen.

För det andra efterfrågar Joel Halldorf en konsekvent teolog­i. Igen instämmer jag i denna önskan; vi kan inte använda olika måttstockar för olika männi­skor eller i olika frågor. Vi behöver en konsekvent och genomtänkt läsning och tillämpning av de bibliska texterna. Det innebär också att inkonsekvenser på ett område aldrig kan bli ett argument för inkonsekvens på ett annat. Det är mer – inte mindre – samstämmighet vi behöver.

Nu är exemplet som Joel Halldorf tar upp, nämligen frågan om ”Paulus förbud mot skilsmässa bland församlingsledare och pastorer”, illa valt. Paulus talar inte uttryckligen om skilsmässa, utan det står orda­grant att en församlingsledare ska vara "en kvinnas man”. Uttrycket är svårtolkat, vilket är allmänt erkänt bland exegeterna. Innebörden är därför omdiskuterad; det finns flera möjliga tolkningar. Därmed fungerar det inte som ett e­xempel på att vi ”har kommit till andra slutsatser än texternas uppen­bara uttydning”. Om vi öppnar upp den möjligheten – att dra andra slutsatser än det som följer av Bibelns tydliga undervisning – då handlar det om mer än tolkningsfrågor, då blir det en bibelsynsfråga. Och då står mer på spel.

Vi som kristna i dag har stora utmaningar framför oss, inte minst frågan Joel Halldorf ställer i slutet av sin artikel: Hur ser vår vision av församlingen som en upprättad och försonad mänsklighet ut? Detta inkluderar förstås synen på sex och samlevnad.

Samtidigt är utmaningen knappast större än vad den var för den framväxande kristna r­örelsen i romarriket. Tvärtom; kontrasten mellan den omgivande kulturen och den kristna församlingen var på detta område om möjligt ännu större. Det hindrade uppenbarligen inte evangeliets framgång.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska evangeliska alliansen.