Vi vill ge några aspekter i det pågående samtalet om bibeltolkning och livsstilsfrågor. I en tid där personliga uppfattningar och erfarenheter allt tydligare ställs mot auktoritativa värderingar vill vi säga något om vår hållning.
Frälsning. Vi tror att evangeliet handlar om Guds kraft till frälsning. Frälsning, det vill säga Guds suveräna ingripande, oberoende av vår oförmåga, är det genomgående temat i den bibliska uppenbarelsen. Detta bör vara vårt främsta intresse som troende. Vi tror att vår tids människor först och främst behöver frälsning och försoning i Jesus Kristus. Vårt budskap handlar inte om självförverkligande, om livstolkningar eller terapiformer. Vårt budskap handlar om Guds vilja att upprätta och förnya varje människa genom den helige Andes kraft. Evangeliet beskriver både människans hjälplösa situation utan Guds nåd men också varje människas framtidsmöjlighet genom personlig omvändelse.
Auktoritetslogik. Vi tror att teologi först och främst ska formas i församlingen. Församlingen har uppdraget att förmedla evangeliet så trovärdigt och aktuellt som möjligt. Församlingen är därför den primära platsen för teologiska samtal och eventuella positioneringar.
Om vi tvingas välja arena för teologins bearbetning är det för oss självklart att det är församlingen vi väljer. Vi har respekt för akademi och journalistik som aktörer i det teologiska samtalet och vi välkomnar deras bidrag. Men vi tror att i frågor om teologi och livsstil så är det församlingen och dess ledare som behöver stiga fram.
Kyrkan är inte ett kunskapsprojekt utan en räddningsark för förlorade människor. Vi firar inte gudstjänst för att människor ska utvärdera om det var bra eller dålig sång eller förkunnelse. Vi firar gudstjänst för att människor behöver Jesus, för att vi behöver gemenskap och för att vi är skapade för att tillbe Gud.
I församlingen formas vi alla till att mer likna Kristus tillsammans. Som pastorer har vi mött alla former av trasighet, vilsenhet och identitetsproblematik. Vi vet hur vanskligt det är att vara människa och att en del får brottas ett helt liv med sina svårigheter. Därför vill vi vara generösa i vårt välkomnande av människor samtidigt som vi är tydliga i vårt budskap. Kombinationen av nåd och sanning fungerar där Jesus är i centrum och där han bekänns som Herre.
Bibelsyn. "Jag tror för att förstå" är ett uttryck från Augustinus vilket så småningom förstärktes av Anselm. Uttrycket beskriver en tro som föregår och övergår det mänskliga intellektet och dess styrka men också dess begränsning.
Tron är en annan substans än filosofin, tron är oss given utifrån en uppenbarelse från ovan, en gåva från Gud. Vi tror att detta harmonierar med en mottaglig hållning också i relation till bibeltexterna. Vi inser att Bibelns budskap behöver tolkas för att rätt förstås i varje tid. Det innebär dock inte att vi anser att vi ska ta oss rätten att tolka fritt efter tidsanda eller personliga preferenser.
Vi tror på Bibeln som Guds ord och att dess innehåll ska vara auktoritativt för lära och liv. Det är vi som behöver förändras, inte de heliga skrifterna. Vi tror att Bibeln är en gåva, en Guds uppenbarelse att ta del av. Vi tror att ett förnyat bibelbruk och en förnyad bibelkärlek skulle kunna innebära att vi kan hantera tolkningsfrågor med en annan hållning än endast det för stunden opportuna.
Det dubbla kärleksbudet om att älska Gud och sin medmänniska som sig själv behöver en verklig renässans i dessa dagar.
Det är inte fanatism, fundamentalism eller naivism. Det är i stället en strid mot relativism, subjektivism och egoism. Det är stöd till den verkligt svage och behövande, det är liv och hopp för marginaliserade och ensamma.
Låt oss förkunna evangeliet om syndernas förlåtelse också i det sekulära Sverige där behovet kan kännas vara större än någonsin.
Marcus Ardenfors, Jönköping.
Daniel Alm, Västerås.
Andreas Nielsen, Stockholm.
David Sundström, Luleå.
Ulf Sundkvist, Karlskrona.
Niklas Piensoho, Stockholm.
Pelle Hörnmark, Pingst ffs.
Marcus Örebäck, Alingsås.
Andreas Ardenfors, Mjölby.
Mats Särnholm, Västra Frölunda.