Det gläder oss att vår bok Söndag (Libris) med sin inledande debattartikel har gett upphov till samtal om gudstjänstens framtid (Dagen 14/4). Inte bara i kristen press, utan också i de lokala församlingarna, som ju all teologi skall komma ur och betjäna. Vi är tacksamma över den konstruktiva tonen i debatten. Samtidigt konstaterar vi att det är svårt, det här med språket. När någon säger "också" hör vi så lätt "i stället för". Vi vill inte montera ner frikyrkan eller dess gudstjänst, och ersätta den med en högkyrklig mässa. Vi vill inte ha liturgi, ordning, former i stället för folklighet, predikan och tillgänglighet som en del debattörer fruktat. Vi vill komplettera – "också" – och därmed rädda och förnya gudstjänsten i frikyrkan. Vi tror att detta är att vara trogna vårt arv i ljuset av de utmaningar kyrkorna i dag står inför.
Världen är full av liturgier. Det har alltid varit så, och det är inte mindre sant i dag, i det sekulariserade Västeuropa. Också här längtar vi efter att komma samman kring något större. Vi vill fira! Vi söker något att förenas runt, glädjas över och, i slutändan, uppslukas av. Melodifestivaler och idrottsevenemang: båda knyter an till denna mänskliga längtan efter gemenskap. Att få gå utanför sig själv, och upp i något som är större än jag.
Därför finns kyrkan i dag i ett samhälle som myllrar av ceremonier och liturgier. Och som alltid påverkas hon av sin omgivning. Vi lever i skuggan av Hollywood, i en kultur präglad av underhållningsindustri och megaevents. Hur påverkar den omgivande kulturen den kristna gudstjänsten? Vad behöver den kristna gudstjänsten vara för att forma oss till lärjungar? Denna fråga har drivit arbetet med vår bok framåt.
För att kunna hitta en gemensam bas att samtala kring framöver måste en sak slås fast: Gudstjänsten har en form som formar oss. Gudstjänsten är inte bara ord, utan handling. Gudstjänsten är ett gemensamt agerande som inte bara säger något om vilka vi är, utan också gör oss till dem vi är.
Tänk på exempelvis en shoppinggalleria. Själva byggnaden syftar till att göra oss till konsumenter. Frånvaron av distraktioner som deprimerande väder eller anklagande klockor. Luftig interiör, lugnande musik, glittrande skyltfönster, överflöd, och viktigast av allt: andra människor som shoppar.
Gallerian riktar min blick och formar min kärlek. Den gör oss till konsumenter. Inte genom ett budskap eller med vissa ord, utan via själva formen. De som designar denna typ av byggnader har förstått något grundläggande om människan. Vi är inte de homo sapiens – "visa människor" – som vi gärna kallar oss. Vi styrs inte av vårt förnuft. Vi är homo adornos: älskande, begärande, dyrkande människor. Det är vad vi begär, älskar och längtar efter som mest av allt formar oss.
Och det är precis så liturgier formar oss. Inte främst med skarpa argument, utan genom att rikta vår längtan och vår kärlek. Shoppinggallerian gör oss till konsumenter genom att rikta våra begär mot affärernas glittrande produkter. Gudstjänsten gör oss till kristna genom att rikta oss mot Gud.
Genom hela Israels historia ser vi att deras identitet som Guds folk bottnar i gudstjänsten. Det gäller också oss. Det är inte så att gudstjänsten enbart ”stärker” vår identitet, utan gudstjänsten är grunden för vår identitet. Ja, gudstjänsten är det som gör oss till kyrka. Kyrkan kan göra mycket gott i världen, men sitt vara hämtar hon ur gudstjänsten.
Gudstjänsten i frikyrkorna står inför stora utmaningar. Den medialiserade underhållningskulturen frestar oss att göra gudstjänsten till en show. En galopperande individualism bidrar till att den kyrklösa tron breder ut sig. Konsumismen formar våra förväntningar på och vårt förhållande till gudstjänsten: ”Vad får jag ut av det?” Historielöshet och sekularisering gör det allt svårare att använda ett traditionellt kristet språkbruk.
Tiden har gått, och klockan kan inte vridas tillbaka. Det är lönlöst att nostalgiskt längta efter svunna guldåldrar. Frågan måste vara: Hur går vi vidare, framåt? Hur ska vi fira gudstjänst i den tid som är vår? Hur är vi trogna våra traditioner i en global, digital och postsekulär tid? Hur förvaltar vi våra gåvor i ett pluralistiskt, postmodernt mångfaldssamhälle?
De frågorna vill vi fortsätta att leva i. Låt oss tillsammans fortsätta det arbete som frikyrkornas pionjärer påbörjade: Att forma en gudstjänst som både kan tala till världen och forma oss till ett kristet liv mitt i världen. En gudstjänst som förvandlar världen . Låt samtalet leva!
Robert Eriksson, pastor och föreståndare Sävedalens Missionsförsamling.
Åsa Molin, lärare Örebro Missionsskola och ALT.
Joel Halldorf, lektor Teologiska högskolan Stockholm.