Det tror jag är viktigt. Sen kommer frågan, är de viktiga för att de är unga, eller för att de skall tillföra församlingen något nytt från Guds ord?
En ”nyhet” är att verksamhetsansvarige för Pingst Ung, Edward Sköllerfalk, tycker att i förnyelsen och föryngringens anda ska ungdomarna anordna egna gudstjänster (Dagen 28/7).
Från växthusmiljön lånar han bilden av att olika växter kräver olik omvårdnad och tycker det är likadant i församlingen. Normerna är olika för generationerna och de unga står utanför normen. Alla plantor trivas inte under samma tak, säger han. Därför bör ungdomarnas ges egna gudstjänster, egen ekonomi och självbestämmande över en ny del i församlingen.
”Därför, i förnyelsens och föryngringens anda, har vi tagit fram unga människor på podierna för att få till ett slags skifte i våra gudstjänster med förhoppningen om att få flera de äldre vännerna för det nya”, skriver Edward Sköllerfalk.
Jag tycker det här är en äventyrlig tanke som i bästa fall är sprunget ur en önskan att få liv i till synes livlösa församlingar. Men en dödfödd idé kan knappast ge det livet tillbaka. De unga ledarna har kanske en bibelskola som referens. Det räcker inte långt om inte kunskapen underhålls. Undersökningar visar att unga läser allt mindre i Bibeln. Hur många unga förstår till exempel Israels roll i den här tiden? Kommer Jesus igen? Vad säger profeterna? Hur skall vi förhålla oss till synkretismen? Inga lätta frågor ens för den äldre generationen.
Ungdomstiden är också den mest turbulenta delen i livet, med viktiga etableringsfrågor som utbildning, arbete, livskamrat och så vidare. Att också orka med en andlig kamp med ansvar också för andra människor är att kräva mycket. Allt har sin tid skriver predikaren. Kanske en tid att leka rommen av sig borde finnas. Tids nog blir man i alla fall vuxen nog att kunna ta ansvar, även för andra.
Det är en turbulent tid vi lever i och församlingarna står under attack på många sätt, unga människor har mycket att bidra med i församlingens arbete. Edward Sköllerfalk har dock visat på en uppgift de inte har.
”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal”, som Ordspråksboken 22:6 säger.
Vem skall vänja den unge – en annan ung?
Stig Melin