Politik handlar om att sätta bilder, att beskriva situationer så att de når väljarnas hjärtan. Man vinner inga val genom att berätta om vad man gjort, man måste kunna berätta vad man vill. Ofta handlar politisk retorik om att beskriva andra partier, inte sällan på ett ofördelaktigt sätt. Lyssnaren ska minnas: "Mitt parti är det som gäller".
Jag har tagit del av den retorik som Jimmie Åkesson använder. Den är på ett sätt väl fungerande, men vid en första analys visar den sig bara hålla sig på en mycket ytlig nivå. I nästa steg leder den till att skapa konflikt och att ställa det ena mot det andra. Politikens främsta mål bör vara att förena, inte att söndra.
Låt mig ge några korta exempel. Begreppet Sverigevänner handlar om att skapa bilden att vissa värnar Sverige och andra är emot. Retoriken handlar om det svenska kulturarvet, den svenska identiteten och därmed görs anspråk på att en grupp är de genuina svenskarna, de som har rättigheter, medan de som är icke-svenskar inte har någon som helst rätt att göra anspråk på det svenska. Ett klassiskt exempel på ”vi och dom”.
Finansieringen av välfärden. När man lyckats skapa en bild av ”vi och dom” och definierat vilka vi svenskar är så måste man också definiera de andra, kontrasten.
I Sverigedemokraternas värld blir invandrarna det som kostar och belastar svenskarnas rättigheter. Om vi inte hade några invandrare så skulle vi inte heller ha några kostnader för dem. Därför kan man omfördela dessa resurser och lova ”guld och gröna skogar”. Helt plötsligt kan man dela ut miljarder till de riktiga svenskarna.
Den politiska retoriken från SD bygger på att skapa klyftor, ständigt argumentera med begrepp som är irrelevanta, eller rent av falska, och därmed bygga upp sin bild av Sverige och dess nuvarande tillstånd. Lyckas man få väljarna att köpa bilden av ett sorteringssamhälle, där man ställer den ena mot den andra, så kan man bli framgångsrik i bemärkelsen att man får makt. Slutsatsen av denna retorik blir att alla problem är invandrarnas fel.
Jag har valt att engagera mig politiskt för att vara med och åstadkomma förändringar. Som kristen är min främsta plattform att verka i min församling och dess närmiljö. Sedan barnsben har denna nära miljö aldrig enbart handlat om oss själva utan solidaritet och bistånd till världens olika delar har alltid varit bärande beståndsdelar. Jag är inte längre verksam i min pastorsroll utan har valt att ge mig in i en politikerroll.
I den rollen är jag fortfarande kristen, men inser att det rent konfessionella som jag utövar i min församling inte kan användas i den miljön. Men den värdegrund som jag baserar min kristna tro på bär jag med mig i alla mina roller.
Därför blir jag så skrämd när jag ser att aktivt kristna, till och med kristna ledare, ansluter sig till en billig och dålig retorik som handlar om att sortera människor i ”vi och dom”, och därtill använda myten som bärande argumentation. Som kristen får jag inte detta att gå ihop. Jag har valt att följa Kristus, som trots att han tillhörde en stark judisk gemenskap uppmanade till att bryta gränser, korsa barriärer och alltid bry sig om sin nästa.
Jag är mycket oroad över den utveckling som jag ser i Sverige. I min pastorsroll är devisen "Sverige behöver en väckelse" och i min politikerroll att vi ska stå upp för demokratins grundvärden och ta ett solidariskt ansvar för varandra. Den närmaste tiden kommer frågan om människovärdet att avgöra vilka som får makten i Sveriges riksdag. Det är väljarna som gör detta val. Min förhoppning är att svenskarna ägnar tid åt analysen och därmed konstaterar att vi nu ser politisk retorik när den är som sämst.
Conny Brännberg, kristdemokratisk politiker och församlingsledare i Pingstförsamlingen Skövde.
