Vi kristna är uppdelade i många kyrkor och samfund. I den situationen är det många som attraheras av den Katolska kyrkans organisatoriska enhet under påvens ledarskap och kyrkans enhet är något som ofta anförs som skäl till att konvertera till den Katolska kyrkan. Men vad är egentligen grunden för kyrkans enhet? Här vill jag presentera ett frikyrkligt svar på den frågan och jag tar min utgångspunkt i en gammal formulering.
Den nicenska trosbekännelsen formulerades på 300-talet och omfattas i princip av alla kristna kyrkor. Därför kan dess uttalande om kyrkan vara en bra grund för att diskutera kyrkans enhet. Den nicenska trosbekännelsen säger att vi tror på ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”. Vad menas med det? För att svara på den frågan måste vi gå tillbaka till Nya testamentet. Den frikyrkliga visionen är nämligen att kyrkan ska byggas efter Nya testamentets mönster.
För det första finns det bara en enda kyrka i världen, och det är Kristi kyrka. Alla sanna kristna är medlemmar i den kyrkan. Om man har en levande tro på Jesus Kristus och är född på nytt, så tillhör man Kristus och hans kyrka. Det finns bara en kyrka och därför bekänner vi att kyrkan är en enda. Denna enda kyrka består också av en mängd lokala gemenskaper och varje bekännande kristen bör också tillhöra en sådan. Vi kristna är redan ett. Vi har samme fader, samme Herre och frälsare och samma Ande. Paulus uttrycker denna enhet i Efesierbrevets fjärde kapitel: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda Ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader..." (Efesierbrevet 4:3-6a).
För det andra är kyrkan helig. Det betyder att den tillhör Gud och är avskild från synden för tjäna honom. Kyrkan är helig genom sin gemenskap med Kristus, men den är också kallad att vara helig i sitt sätt att leva. Paulus skriver: "till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre" (1 Korinthierbrevet 1:2). Det är denna helighet Jesus syftar på när han säger till lärjungarna att de är världens ljus och jordens salt. Kyrkan är en gemenskap av lärjungar som gör Jesus synlig genom sitt sätt att leva.
För det tredje är kyrkan allmännelig. Det kan också översättas universell eller katolsk. Det handlar om att kyrkan är till för alla och omfattar alla troende från hela världen och från alla folk. Vi brukar tala om både den universella församlingen och den lokala församlingen. Den universella församlingen består av alla kristna i hela världen och är en enda. Den lokala församlingen är en gemenskap av lärjungar som samlas på en specifik plats. Det är viktigt att vara med i en lokal gemenskap av lärjungar och det är viktigt att varje lokal församling står i gemenskap med andra församlingar i ett ömsesidigt ansvar.
Till sist är kyrkan också apostolisk. Det betyder att den är grundad på apostlarnas undervisning och vittnesbörd. Om den första församlingen i Jerusalem skriver Lukas att den ”deltog troget i apostlarnas undervisning” (Apostlagärningarna 2:42). Vi har apostlarnas undervisning i Nya testamentets böcker. Om kyrkan ska kunna kallas apostolisk måste den hålla fast vid Nya testamentets lära och liv. Som frikyrklig teolog menar jag att det apostoliska inte består i ett biskopsämbete som går tillbaka genom historien, utan att det apostoliska ligger i att församlingen och dess ledarskap ställer sig under apostlarnas undervisning (NT) och deltar i det missionsuppdrag som Jesus gav apostlarna, när han sa till dem ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Johannes 20:21).
Kyrkan är redan ett. Det är inte nödvändigt att samla hela kyrkan i en enda organisation under en ledare. Vi är redan samlade i en och samma tro under Kristus, som är huvudet för kroppen. Vi är ett under Kristus, inte under påven. Naturligtvis är det beklagligt och tragiskt med splittringar och onödig organisatorisk uppdelning. Men det är inget stort problem att den universella kyrkan består av många olika rörelser och organisationer, så länge vi samverkar under Kristi herravälde och på Bibelns grund. Lokalt, nationellt och internationellt bör den kristna enheten demonstreras genom gemenskap, mission och ömsesidig respekt. Men kyrkans enhet är i första hand andlig och organisk under Kristus, inte institutionell och organisatorisk.
Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska alliansmissionen
