Debatt

En artist med hopp ständigt närvarande

Hans fenomenala förmåga att vara i sitt framförande skulle gärna få finnas hos fler framträdare. Både i och utanför kyrkan.

Låt mig, som en något äldre lyssnare i utkanten av alla de tusen och åter tusen yngre lyssnande, uttrycka min beundran för en av vår tids starkaste sångare om och givare av hopp: Håkan Hellström.

Jag hör redan invändningarna: Han kan inte sjunga, han är inte kristen.

Men låt mig ödmjukt be er som visar bort hans namn med dessa eller liknande ord att ta del av hans texter och hans intensiva närvaro i allt det han ger uttryck för.

Vad gäller det senare, närvaron, skulle man önska att hans fenomenala förmåga, hans gåva, att vara i sitt framförande fanns tillhands hos fler framträdare. Både i och utanför kyrkan. Då skulle ingen behöva gå bort med frågan vad hen egentligen ville säga…

Jag vet ingen som med ett så levande språk – kantigt ibland­, lysande låtsasslarvigt ibland – kan ge uttryck både för människans vånda och för hennes möjligheter att övervinna. Det han når in till är hjärtat hos så många, kanske särskilt unga, där känslor och frågor om väg och mening lever och ställer till både ett och annat.

I hans sånger kanaliseras så mycket av detta för så många, så många. Den som tvivlar må betänka hans utsålda konserter 2014 (precis som kommande sommar) på Ullevi.

Livsglädjen pulserar, livsoron slår upp sår. Men hoppet, hoppet finns där alltid.

Ta bara den sång som ofta fått avsluta hans konserter, "Du är snart där" med bland annat följande text:

”Fortsätt när de lynchat sista hoppet, fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt. Där under träden, bakom stängslet finns en stig för dig, fortsätt.”

Och sedan det omkväde som aldrig vill tystna: ”Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än. Säg det, säg det, säg det igen.” Och visserligen ligger verklighetens skarpa mörker där i utkanten så att sångaren måste tillägga: ”Ljug för mig, ljug för mig.” Men det är en lögn som brinner av sanning.

Eller lyssna till den fenomenala "Du kan gå din egen väg", där Håkan Hellström gestaltar en människa som stammar och trots sitt handikapp måste ge sig livet i kast med den han älskar: "Jag vet att du stannar, inte jagar myror. Men ta aldrig handen från nån som älskar dig. Men håll dig tätt intill mig, för vi kan gå på vår egen väg. Du kan gå din egen väg."

Från samma cd bör också lyftas fram den både musikaliskt och textmässigt fenomenala ”Fri till slut”. Återigen – mitt i kampen – det är värt det!

”Och dom vekaste fåglarna, som aldrig vågade flyga, nu flyger dom ut mitt huvud. Får mig att känna mig glad, att jag inte är död. Säg aldrig förbi, nej säg att du är fri till slut, fast du vet att hälften av dom som kämpar går under, hälften av dom som älskar exploderar. Fri till slut”.

Och bara som ett ytterligare exempel: I de dagar av problem, av kriser, av mörker som drar genom tiden så kommer en ny sång ("Din tid kommer") som en läkande gåva, där uppmuntran lyser: "Stig till toppen av världen, där änglar leker. Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Din tid kommer, din tid kommer."

Jag beundrar en människa som så oförbehållsamt ger uttryck för vår tids innersta hopp, trots allt.

Må fler våga lyssna och ta del av det han – som en av stenarna som ropar – förmedlar.

Tomas Söderhjelm

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig