Den muslimske aktivisten Akbar Abdul Rasul framhäver i sin debattartikel (Dagen 14 juni) många viktiga aspekter av den kris som dagens muslimer genomgår. I stora delar av den muslimska världen har det skapats en miljö där nytänkande och positiv innovation bemöts med våld och ödesdigra fatwor. Radikal islamism utgör även det största hotet mot vår civilisation och står även för hälften av alla dödsoffer i våra samtida konflikter (Dagens Nyheter 14 juni).
Under dessa omständigheter är det för mig fullt begripligt varför begrepp som sharia och jihad anses vara mycket negativa. Men jag vill påpeka att det inte är islam och dess begrepp i sig som kräver reformation. Det är snarare muslimers praxis som är i behov av vägledning.
Islams läror syftar till etablerandet av fred (ordet islam betyder fred) och mänskliga rättigheter. Religionen fastställer även att staten ska vara sekulär och inte innehålla konfessionella inslag gällande för alla. Allt detta exemplifierades i den första muslimska staden Medina, där muslimer var regenter men där religionsfrihet och jämlikhet inför lagen rådde.
Sharia (ett av vår tids mest missförstådda begrepp) utgjorde en konfessionell lag som endast tillämpades på muslimer. Sharia innebär inom islam lagar om giftermål, arvsrätt och diverse etiska regler. Ordet jihad har aldrig varit liktydigt med krig, utan representerat muslimers strävan efter självreform och ett bättre samhälle.
Ett misstag som ofta begås i dagens offentliga debatt är att man drar likhetstecken mellan islams läror och situationen i Mellanöstern. Detta blir senare grunden till slutsatsen att då Mellanöstern står i behov av drastiska reformer, så gäller detta även islam.
Jag menar att Mellanöstern i dag är ett resultat av en mycket orolig historia som sträcker sig långt innan islams begynnelse, medan islam en gång i tiden var en avgörande faktor för detta områdes välbefinnande. Det fanns en period i islams historia då både kultur och vetenskap frodades i Mellanöstern.
Det är inte denna tid vi behöver återuppväcka, utan det är dess ideal.
Kashif Virk,
Imam Bait-ul-Aafiyyat moskén, Stockholm
