Förra veckan släpptes en studie som visar att svenska banker har placerat 4,7 miljarder kronor av våra sparpengar i vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter. Dessutom exporterades, bara under förra året, vapen för 7,6 miljarder kronor från Sverige.
För mig är detta tydliga exempel på hur kärleken till pengar leder till förödelse – vi hjälper gärna folk att döda varandra så länge vi själva vinner ekonomiskt på det.
Självklart finns det många andra exempel i girighetens genre: Vi köper kläder vars pris pressas genom att människor i Bangladesh sliter ihjäl sig för minimala löner och människor utnyttjar flyktingströmmen genom att hyra ut boenden till migrationsverket för hutlösa summor.
Kärleken till pengar gör människor besatta; de glömmer bort vad godhet är. Jesu ord om att vi inte kan tjäna både Gud och Mammon förkroppsligas. Precis som det förslavade folket Israel inte tilläts gå ut ur landet för att fira gudstjänst tillåter inte Mammon sin slav att följa Jesus.
Men kyrkan vet att inga makter kan hålla Gud ifrån människan, Jesus har befriat oss från makternas grepp. När kyrkan ser ett problem likt detta behöver hon därför fråga sig – vad är evangeliet i denna situation? Hur kommer vi med goda nyheter till en värld som älskar pengar?
När jag tänker på ekonomi ser jag två stora problem: Mitt hjärtas girighet och min medmänniskas påtvingade fattigdom. Ett evangelium för mitt hjärtas girighet är den gammaltestamentliga praktiken att ge 10 procent av sin inkomst till församlingen. Att frivilligt ge bort pengar är att medvetet trotsa girigheten, Mammon tappar luften. Att ge tionde får också påminna oss om att de här pengarna är en gåva från Gud – de ska hjälpa oss att leva, inte ta över våra liv. Detta är evangeliet till ett girigt hjärta!
Det andra problemet, medmänniskans påtvingade fattigdom, har ju också med vår ekonomi att göra. Här får vi söka evangeliet tillsammans med John Stott i hans bok "Lärjunge". Stott upprörs över den fattigdom han ser i världen och ser det som sin kristna plikt att leva enklare för att kunna skänka mer.
Lösningen för honom är dock inte total fattigdom utan medvetna prioriteringar. Han förkastar både den slösaktiga livsstilen och ”asketismens tråkighet”.
John Stott skriver att vi behöver se skillnad på ”nödvändigheter och lyxartiklar, mellan kreativa fritidsaktiviteter och tomma statussymboler, mellan anspråkslöshet och fåfänga, mellan enstaka festliga tillfällen och normala rutiner”.
Evangeliet för vår medmänniskas påtvingade fattigdom är att vi prioriterar att dela med oss.
Det är inte konstigt att Gud älskar en glad givare – en befriad lärjunge som längtar efter att få dela befrielsen med andra.
Gustav Gillsjö, pastorskandidat i Jakobsbergskyrkans församling,