Stefan Gustavssons kritik är gravt förenklad

Stefan Gustavsson recenserade i Dagen (30 december) vår bok, "Den okände Jesus: Berättelsen om en profet som misslyckades" (Stockholm: Langenskiöld, 2016). En aspekt av Gustavssons kritik menar vi är gravt förenklad och vi vill därför lyfta frågan på ett principiellt plan: hur förhåller sig historieforskning till religiös tro?

Stefan Gustavsson kritiserar oss för att rekonstruera en bild av den historiske Jesus utan att ta Guds agerande i beaktande. Han skriver: ”Boken igenom kopplas vetenskaplig metod samman med en naturalistisk eller deistisk världsbild – som om det vore de enda möjligheterna. Den teistiska världsbilden, som bejakar både tillvarons regelbundenhet och Guds möjlighet att agera i sin egen skapelse, är ute ur leken från början”.

Vi menar att det är orimligt att vetenskaplig forskning ska söka övernaturliga förklaringar till historiska skeenden. Om vi skulle ansluta oss till Gustavssons teistiska princip finns det ingen anledning att begränsa Guds verksamhet till de bibliska berättelserna.

Då skulle vi kunna anta att andra helare under antiken, som Apollonios av Tyana, också mirakulöst kunde bota sjuka och uppväcka döda, eller att exorcisten­ Eleasar som den judiske historikern Josefus beskriver faktiskt drev ut onda andar.

I ett annat sammanhang skulle­ man få räkna med att Koranen och Mormons bok uppenbarades­ för Mohammed respektive Joseph Smith på det sätt som dessa profeter hävdade. Med ett sådant förhållningssätt skulle allt bli möjligt – men som historiker skulle vi inte kunna bli överens om mycket.

Bengt Holmberg, präst i Svenska kyrkan och tidigare professor vid Lunds universitet, har förklarat bibelvetenskapens utgångspunkt i artikeln ”Att läsa bibeln som om Gud inte fanns” (Svensk Teologisk Kvartalsskrift, 2008). Han skriver:

”I akademisk undervisning och forskning om bibelns texter är Gud inte med som historisk aktör, impulsgivare, orsak eller påverkande faktor, och han kan inte användas som del av förklaringar till det som sägs där eller det som bibeln berättar om. Det beror inte på någon generell trosfientlighet hos vetenskapen, någon bakomliggande uppfattning om att religiösa föreställningar bara är illusioner och oförnuftigt önsketänkande av äldre modell, utan det beror på att vetenskap av alla slag bygger på data som är åtkomliga för alla.”

Vi utgår från denna vedertagna vetenskapssyn när vi i vår bok (s 79) poängterar "att historiker inte utger sig för att kunna avgöra huruvida gudar, änglar och demoner existerar eller inte" samtidigt som historievetenskaplig metod förutsätter att "varje skeende ska kunna förklaras som verkan av en känd inomvärldslig orsak".

För Stefan Gustavsson står bibelforskning som utgår från vanliga historievetenskapliga principer i motsatsförhållande till en religiös tro. Det är beklagligt. Många av de framträdande forskarna är troende. Så är till exempel en av de främsta­ Jesusforskarna i dag, John P Meier, katolsk präst. Sedan lång tid har teologistudenter på svenska universitet lärt sig ett kritiskt förhållningssätt till skrifterna. Inom många kyrkor är det inte kontroversiellt att studera vare sig evangelierna eller Moseböckerna från ett strikt vetenskapligt perspektiv.

Men man förhastar sig om man tror att den som ägnar sig åt sådana studier inte på ett personligt plan kan bejaka att det finns delar av verkligheten som måste förstås på annat sätt än genom vetenskap. Ingenting säger till exempel att en historiker som resonerar om socialpsykologiska förklaringar till uppståndelsetrons uppkomst därmed skulle ha förkastat denna tro.

För att återigen tala med Holmberg: ”Att ett visst skeende kan göras begripligt utifrån mänskliga faktorer innebär inte att Guds påverkan och ledning av detta skeende därigenom skulle vara utesluten. Guds och människors handlande utesluter inte varandra enligt kristen tro, för Gud kan handla i, med och under det mänskliga.”

Gustavsson ifrågasätter om vi som skrivit boken kan vara kristna. Här vill vi betona att vår bok över huvud taget inte uttrycker några ställningstaganden i trosfrågor, utan handlar om vad forskare – oavsett eventuell tro – kan enas om när det gäller den historiska personen Jesus. Därför leder det också fel när Stefan Gustavsson påstår att vi ägnar oss åt "att plocka isär den kristna tron och förneka dess grundläggande beståndsdelar".

Den av oss som är katolik bekänner med uppriktighet varje söndag sin tro att Gud har blivit människa i Jesus Kristus och att Jesus verkligen uppstod från de döda. Men att presentera dessa trosövertygelser som historievetenskapliga rön skulle vara både att reducera den kristna tron och att brista i det vetenskapliga hantverket.

Tobias Hägerland, docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet­

Cecilia Wassén­, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet­