Författarna Cecilia Wassén och Tobias Hägerland som skrivit boken "Den okände Jesus" (Bokförlaget Langenskiöld) har i en replik till Stefan Gustafsson visat på det omöjliga för dem som bibelforskare att uppmärksamma trosdimensionen i Bibeln (Dagen 18 januari).
Stöd för sitt påstående finner de hos professor Bengt Holmberg som säger: ”vetenskap av alla slag bygger på data som är åtkomliga för alla.”
Författarna själva säger: ”varje skeende skall kunna förklaras av verkan av en känd inomvärldslig orsak.”
Detta strikt inomvärldsligt präglade ställningstagande är det vanliga i den akademiska världen. Det är emellertid en otillräcklig utgångspunkt om man med vetenskapens och Bibelns hjälp vill göra den okände Jesus mera känd. Då måste bibeltexterna också bli beaktade som trosdokument.
Man måste därför som forskare uppmärksamma inte bara texternas litterala och tematiska nivå utan också deras symboliska/trosdimensionella nivå.
Detta har bättre uppmärksammats av de bägge docenternas föregångare. Professor Edvin Larsson till exempel säger: "Man kan av en forskare fordra att han står öppen för mysteriet i tillvaron, möjligheten till analogilöst skeende" (föredrag i Ratzeburg 1984). Symptomatiskt nog finns han inte medtagen i författarnas litteraturförteckning liksom inte heller flera av hans internationellt välrenommerade kolleger: professorerna A Fridrichsen, H Riesenfeld, B Gerhardsson, L Hartman och B Olsson.
Bland nutida svenska exegeter tycks finnas företrädare med ambitionen att höja den strikt inomvärldsligt inriktade nivån på nytestamentlig bibelforskning.
Att detta ska behöva ske på bekostnad av öppenheten mot mysteriet i tillvaron upplevs som djupt oroande.
Göte Olingdahl
teol.dr.
