Med jämna mellanrum pläderas det från kristna ledare att Sverige bör ha Europas mest öppna gränser. Ett av de tyngsta argumenten som används för att understryka allvaret till en generös invandringspolitik är Jesu domsord i Matteusevangeliet. Senaste exemplet är Lasse Svensson och Karin Wiborns försvar av Juluppropet (Dagen 13 januari), men de är inte ensamma. Några exempel de senaste åren: Pastorsuppropet med 380 pastorer, tidningen Dagens ledarskribenter och författaren Jonas Gardell i SVT:s "Min sanning". Alla dessa kristna opinionsbildare har hänvisat till de berömda verserna i Matteus 25:e kapitel:
”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig” (vers 35–40).
Sammanhanget är extra allvarligt, ty när vi gör dessa goda gärningar gör vi dem mot Jesus själv (vilket texten handlar om) och människor kommer en dag att bli dömda till evigt liv eller evigt straff efter dessa (vers 46).
Gäller då dessa versar vilka främlingar som helst? Om vi får tro ovan nämnda kristna debattörer är det denna tolkning som är allenarådande. Men om vi läser hela sammanhanget och inte bara rycker ut en vers, träder en annan bild fram.
Jesus säger att vi ska dömas efter hur vi har behandlat den grupp människor som av Jesus kallas för ”dessa mina minsta bröder” (Matt 25:40).
Vilka är egentligen dessa ”bröder”? Ja, om man läser igenom Matteusevangeliet finner man faktiskt att både uttrycken ”bröder” och ”dessa mina minsta” – liksom parallelluttrycket ”dessa små” – varje gång de förekommer är en omskrivning för människor som är hans lärjungar. I Matteus tionde kapitel säger Jesus: ”den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön” (Matt 10:42). Samma språkbruk används i det 18:e kapitlet, där Jesus talar om allvaret i att förleda någon av ”dessa små som tror på mig” (Matt 18:6).
Således är det vårt förhållningssätt till hans lärjungar som Jesus förklarar är gärningar mot honom själv, vilket är logiskt då Paulus i flera brev i Nya testamentet undervisar om att de troende utgör Jesu kropp här på jorden. Det bör tilläggas att det finns teologer som mer lutar åt att ”mina minsta bröder” är hans judiska bröder, det vill säga judarna som folk. Detta rimmar i så fall väl med det som står i Joels bok kapitel 3, där Gud skall döma hednafolken på grundval hur de behandlat det judiska folket och hans land Israel. Men att överföra Matteus 25:e kapitel att gälla muslimer eller människor av andra trosinriktningar på flykt är nog väldigt långsökt.
Men vill inte Gud att vi ska hjälpa icke troende som är i nöd? Jo, Paulus säger följande till församlingen i Galatien "Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro" (Gal 6:10).
Fredrik Willén, lekmannateolog
Elisabeth Sandlund svarar:
Jesus var gränsöverskridande
Fredrik Willén nämner Dagens ledarredaktion bland dem som misstolkat Matteusevangeliets ord. I så fall är vi i gott sällskap. Jesu uppmaning att göra gott mot dessa mina minsta har varit vägledande för den världsvida kyrkans diakonala och sociala arbete genom alla tider.
Det var dessa ord som fick medeltida munkar och nunnor att ge nödlidande sjuk- och fattigvård och Frälsningsarmén att sammanfatta sin vision i orden Soup, soap and salvation, Soppa, tvål och frälsning – i just den ordningen. För att bara ge två exempel.
Jesus var gränsöverskridande. Evangelierna berättar gång på gång hur han bröt mot sin samtids normer och lyfte fram och upp människor som inte tillhörde den egna gruppen. Kvinnan vid Sykars brunn är ett sådant fall. Det är också en aspekt som måste beaktas när hans ord tolkas. Och eftersom Jesus slår fast att han inte kommit för att ändra Mose lag utan för att skärpa den – hur är det möjligt att komma runt de tydliga påbuden i Moseböckerna om att israelerna ska behandla invandrarna som om de tillhörde det egna folket, varken bättre eller sämre?
Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör
