Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till sina båda föräldrar, något som vårt samhälle i dag trycker hårt på, till exempel vid skilsmässor, och därför dömer man oftast till delad vårdnad.
Ibland ser det ut att vara en helig regel även där det förekommer våld i äktenskapet, ja, till och med vid incest, så dömer man till delad vårdnad, för pappans närvaro är ju så oerhörd viktig betonar man.
Ja, regeringen jobbar också stenhårt för att man skall dela 50–50 på föräldraledigheten, vare sig man vill det eller inte, för pappans tid med barnen är ju så viktig.
Men nu verkar det som om regeringen har tänkt om helt och hållet. Från och med den 1 april förra året har man beslutat att det ska vara tillåtet för ensamstående kvinnor att på samhällets bekostnad skaffa ett barn.
Detta har ju tidigare bara varit möjligt för gifta par, men nu har pappans roll i barnuppfostran tydligen inte alls längre någon som helst betydelse. Vad säger vetenskapen om denna omsvängning?
Jag är övertygad om att FN:s barnkonvention har rätt när den slår fast barnens rättigheter, inte ensamstående kvinnors rätt till barn utan en pappa.
Per Larsson, Nynäshamn
