Får jag slå mig ned här? Så frågade han plirigt, lite sådär under luggen, ni vet. Fast nu har han ju ingen lugg utan en cool tofs som killar i övre tonåren ska ha – och plirigt vet han nog inte vad det betyder, men det var det en av de vackraste frågor jag hört någon ställa.
Varför då, kan man ju fråga sig? Jo, för att frasen ”slå mig ned här” vanligtvis inte kommer från en ung kille och sannerligen inte från någon som inte har svenska som modersmål. Men i det här fallet var det precis så han sa och det vackra ligger inte i själva frågan utan i det faktum att han hade snappat upp ett uttryck och i ett enda nu gjorde det till sitt eget – plirigt, som att han visste att det kanske inte riktigt var så unga killar i Sverige brukade uttrycka sig. Hur som helst så log jag och svarade; javisst får du slå dig ned här, Ahmed.
Det var en fredagskväll i januari. Samlingen för unga vuxna i kyrkan hade precis börjat och min vän som ställde frågan om han fick slå sig ned hade stått i köket i ett par timmar för att bjuda oss på mat. Mat med starka kryddor, intensiva dofter och vacker färg – mat som han var uppvuxen på i Afghanistan – nu lagad en helt vanlig fredagskväll i en mellansvensk stad.
I hans stad, i hans nya hemstad bjöd han nu sin nya, utökade familj. Kvällen fortsatte med goda samtal och till sist var det dags för spel, och inte vilket spel som helst utan nu skulle det spelas Med andra Ord – inte helt lätt för en som inte är uppvuxen med språket att förklara partydrink eller vilka olika kända svenskar är när man bara har haft chansen att lära sig språket under 1,5 år. Men han gjorde det med bravur och förde sitt lag till seger!
Varför? För att han har jobbat hårt, och hårt jobb och slit brukar ge lön. Och det har det i Ahmeds fall – stor lön.
Ahmed vill också bli svensk. Han vill också bli medborgare här, med samma rättigheter och skyldigheter som oss andra – och han har betalat ett högt pris för den möjligheten det innebär att söka uppehållstillstånd i Sverige. Hans far lever inte längre, hans mor försörjer fem andra syskon i Afghanistan och det faller en skugga över Ahmeds ansikte när modern kommer på tal. Han pratar med henne ibland, men det är svårt och smärtsamt – för vem vet när de ses igen?
Han har funnit en familj i oss och vi i honom. Språket är inget problem och sist konstaterade vi att han skämtar friskt på svenska – för den som har försökt lära sig ett nytt språk så vet man hur svårt det är.
Ahmed har också hittat hem i en bredare mening – han har funnit en tro på Jesus. Och genom att bli medlem i kyrkan så har han visat att han menar allvar med sin tro. Ett av de finaste ögonblicken tillsammans med Ahmed är nog ända det då han berättar hur Jesus har hjälpt honom vid flera tillfällen.
Vi som också har en tro på Jesus vet hur svårt det är att uttrycka sig kring det nya liv som man får i Gud när man blir frälst. Men för Ahmed är det inga problem – han gör det med insikt, djup och vördnad. I tacksamhet – för det nya liv som han fått här tillsammans med oss, både i det som innebär härliga spelkvällar, goda middagar och krispiga promenader i ett snötäckt Sverige – men också för det nya hoppet i en Gud som bara vill godhet, kärlek och frid.
Allt detta har Ahmed i både skrift och tal försökt berätta för de instanser i Sverige som krävt det av honom. Men för några dagar sedan fick han veta att det liv han har byggt upp här hänger på en skör tråd.
De drömmar och den längtan som han hade om ett liv i Sverige grusades med det 22 sidor långa dokumentet som avslutades med orden "Migrationsverket har prövat din ansökan och kommit fram till att du inte har rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Eftersom du inte har rätt till uppehållstillstånd beslutar Migrationsverket att utvisa dig."
Ahmed har genom sin ansökan om uppehållstillstånd i vårt land vädjat till oss ”får jag slå mig ned här?” och jag kan, mot bakgrund av att jag faktiskt känner Ahmed och vet både var han kommer ifrån och vilka hans framtidsdrömmar är, aldrig någonsin förstå hur vi kan svara något annat än ”javisst får du slå dig ned här, Ahmed”.
(Ahmed heter egentligen något annat.)
Hanna Smedjegård
