Daniel Alm svarar på debattartikeln av Sigvard Svärd.
Gud gav sin Ande på pingstdagen. Denna gåva har enorma dimensioner långt större än någon enskild församlingsrörelse. Hos mig finns ingen tvekan om detta.
Den moderna pingstväckelsen räknar sin början från händelserna vid Bonnie Brae och Azusa Street i Los Angeles, där människor återupptäckte livet med den helige Ande. I dag tillhör vi en fortsatt ung, vibrerande och växande internationell rörelse som expanderar stort över världen.
Vi kan gärna definitionsmässigt skilja på pingstväckelsen som en andlig förnyelse till nytta för hela kristenheten och pingströrelsen som församlingsgrundande rörelse. Vi är många som älskar pingstväckelsens spiritualitet med sin positiva framtidsbetoning och vi är glada för budskapet att alla kan få en gudserfarenhet i ett personligt mottagande av Andens dop. Vi tror att den sanna frukten av denna karismatik är kärlek till Jesus, till församlingen och till människor som ännu inte tror. Pingsten har verkligen något att ge till alla.
Vi är också många som har vårt andliga hem i någon av pingströrelsens församlingar. Under många år hade vi informella, och så småningom allt mer formella strukturer vilka definierade församlingsrörelsen pingströrelsen. Ända in på 2000-talet fungerade pingströrelsens årsbok som en medlemslista och vigselrätten som ett slags "certifiering" för pingstförsamlingarna.
Sedan pingstförsamlingarna organiserat sin samverkan i Pingst FFS ville inte alla församlingar ingå i den nya strukturen. För att alla skulle få vara en del av den samverkan man varit med att bygga upp valdes en linje där alla de församlingar som fanns i vår årsbok 2005 och som därefter ansluter till Pingst FFS räknas som en del av den församlingsrörelse som började samverka under 1910-talet och som ofta benämnts Pingströrelsen.
Församlingarna som är en del av denna samverkan har historiskt benämnts ”pingstförsamlingar”. Detta som ett uttryck för det sammanhang de är en del av och inte främst som en teologisk markör.
Det var i denna mening jag använde ordet pingstförsamling. De församlingar som bildats efter 2005 och vill vara pingstförsamlingar i denna mening söker medlemskap i Pingst FFS.
När en ny församling ansöker om medlemskap bereds frågan bland annat genom att församlingen får ta ställning till om man omsluter Pingsts värdegrund eller inte och en existerande pingstförsamling ska ge sin rekommendation till den nya församlingens medlemskap. När beslut är fattat välkomnas församlingen så i rörelsens rådslag. Man måste ändå konstatera att det är en i stort samlad pingströrelse som önskat en ordnad gemenskap, en pingstgemenskap som jag bedömer vara generös och inkluderande.
Vi har nu en gemensam mötesplats i Pingst FFS, detta bör respekteras om nya församlingar ordnas och endast skulle vilja använda ett etablerat namn och inte delta i dess praktiska gemenskap.
Vår teologiska förankring är beskriven i våra stadgar där vi knyter an till klassiska trosbekännelser såväl som till exempelvis Pentecostal World Fellowship. I klassisk pingstanda har vi valt att inte ha egna skrivna trosbekännelser utan bygger vår gemenskap på nätverkande där kontinuerlig bibelläsning och bön såväl i församlingen som i församlingarnas gemenskap håller oss kvar i vad jag menar är den sunda pingstförkunnelsen.
Detta är en förkunnelse där vi särskilt betonar Jesus som den som ger frälsning, döper i helig Ande, bygger sin kyrka, renar och helgar oss och en dag ska komma tillbaka, allt på Bibelns grund.
Jag är väl medveten om att det alltid har funnits och kommer att finnas församlingar som är präglade av "pingstinriktning" utan att för den skull vara en del av en specifik församlingsrörelse. Det var för att beskriva tillhörighet, inte teologi och församlingsliv jag använde ordet pingstförsamling.
Såklart finns mycket mer att säga, men Pingst FFS står tryggt och stadigt präglat av denna klassiska pingstförkunnelse. Vår längtan till förändring handlar om att kunna nå nya människor med evangeliet och se nya församlingar etableras. Samtidigt vill vi inte strukturera pingströrelsens gemenskap som en stereotyp fabrik utan vi vill mera se oss som en växande trädgård.
Det innebär att vi tillåter teologiska processer, pågående församlingsutveckling och öppna samtal där grunden för detta är att vi står trygga i vår identitet. Jag inbjuder Sigvard Svärd och oss alla att vara aktiva och bidragande medhjälpare i det som är den svenska pingströrelsens gemensamma framtid.
Daniel Alm,
föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan
