Tomas Söderhjelm har läst ett par inlägg i Dagen och går till rätta med dem i en smula raljant ton (7 april). Eftersom jag känner mig apostroferad, vill jag försöka ge några klarlägganden.
Saken började med Olof Edsingers hovsamt skrivna debattartikel, där han menade att psalmen "Du vet väl om att du är värdefull" har goda förtjänster men att den kan misstolkas ("Gud Fader själv han accepterar dig ändå"). Risken är uppenbar i vår självcentrerade epok. Den klassiskt kristna tron började alltid i budskapet om Guds gärning, att han sänt sin son för att frälsa oss.
Vore det inte på sin plats att skärskåda Lina Sandells psalmer, sådana som "Tryggare kan ingen vara" och "Blott en dag", frågar Söderhjelm ironiskt. Här finns ju inget om synd och omvändelse, heter det. "Är det inte lite new age över den där gränslösa kärleken ..." Då jag förde in samtalet på new age, handlade det om Tranströmers dikt "Romanska bågar". Det gäller att läsa rätt.
Det är med tvekan jag debatterar vår stora psalmförfattare Lina Sandells texter. De har stått sig bra i 150 år. Orden kan inte anses vara "nyandliga". De känns tacksamt igen av kristna människors fromma medvetande. Men synd och omvändelse då? Nr 248 handlar ju om Guds barn och deras trygghet, deras förtröstan på Gud. Vers 4 antyder den onda makten, synden och döden: "För hans vilja måste alla / fiender till jorden falla".
Den andra älskade psalmen har ett liknande budskap. "Allt ju vilar i min Faders händer, / skulle jag som barn väl ängslas då?" Jag är övertygad om att Lina Sandell definierade Guds barn som de troende, de som sagt sitt ja till Jesus. Den personliga tron eller omvändelsen finns alltså med i de båda psalmerna som en självklar förutsättning. Hjälp mig, ber Lina, "ej min tro och ej den tröst förspilla / som i ordet mig förvarad är".
Att Lina Sandell skulle vilja ge uttryck för vad vi i dag kallar new age dementeras kraftigt av hennes "Jesus för världen givit sitt liv" (sv. ps. 45).
Visst, allt kan inte sägas i en enstaka psalm. Men låt oss i vår oroliga tid med dess andliga förvirring främst fokusera på det centrala i det kristna budskapet. Det är knappast att vara trångsynt.
Gunnar Hyltén-Cavallius,
komminister emeritus
