Dagens informativa reportage (5 maj) inför årets kyrkoval i september borde vara vägledande för andra medier och därmed också tändvätska för ett ökat valdeltagande. I Elisabeth Sandlunds ledare samma dag ser vi inget större hopp om att fler än maximalt 15 procent av de röstberättigade kommer att gå till valurnorna. Går det att förbättra den siffran?
Det är riktigt, som fastslås i ledaren, att de politiska partierna, som ställer upp under eget namn i kyrkovalet, dominerar. Socialdemokraterna med sina 72 mandat är i särklass störst och avser att fortsätta sin medverkan i kyrkovalen, vilket retar många i de andra icke-politiska grupperna.
Men då bör påpekas att alla som vill – partier och enskilda – har sin fulla rätt att sätta upp listor och kandidera i fria val. Det är ju kärnan i en demokrati. Det är alltså Socialdemokraternas ensak om de vill satsa på kyrkovalet. Andra grupper kan ju utmana dem med debatter, utspel och välunderbyggd kritik.
Exempelvis bör de kräva besked av den i Dagenreportaget citerade S-gruppledaren i kyrkomötet, Jesper Eneroth (hans far, Tomas, har samma roll i partiets riksdagsgrupp) varför Gud och Jesus inte nämns i Socialdemokraternas kyrkovalsprogram. Samma fråga har ställts till kyrkostyrelsens vice ordförande, Wanja Lundby-Wedin men hon har valt tystnaden som svar.
Frågan är känslig för Socialdemokraterna, som hellre i programmet betonar HBTQ-personers rättigheter och kyrkans allmänna välfärdsprofil än nämner dess kristna huvuduppgift. Jesper Eneroth försäkrar i Dagen att kyrkopolitik inte är ett politiskt spel, vilket dock ibland är svårt att tro.
När den aktuella Dagenledaren uppmanar alla kristna som är medlemmar i Svenska kyrkan att rösta, bör det tilläggas att också medlemmar, vilka inte är aktivt kristna, bör utnyttja sin rösträtt. Den står nämligen inte i korrelation till kyrkoaktiviteten eller antalet gudstjänstbesök. Det är medlemskapet som stipulerar rösträtten – inget annat.
Bengt Olof Dike,
tidigare kyrkomötesledamot i 17 år, nu församlingsengagerad i Lunds stift.
