Vi är på väg mot en samhällsförändring av stora mått. Den västerländska kulturen, som är uppbyggd på kristen grund, håller på att erodera. Starka ateistiska krafter har som mål att få bort människors tro från det offentliga rummet. Man kan möjligen tolerera att hon har sin tro privat. Något radikalt måste hända i de kristna församlingarna ifall kristendomen fortsatt ska ha inflytande på våra samhällen, vilket är en tydlig biblisk uppmaning.
Historien visar att minst tjugo civilisationer har uppstått och sedan fallit efter att ha övergett sina religiösa övertygelser och förkastat grundläggande moraliska värderingar. Mot den bakgrunden kan man konstatera att det västerländska samhället är på väg åt samma håll. Ser vi skriften på väggen i dag, en varning från Gud, att folket är på väg mot katastrof?
På Expressens kultursida 2 juli 2017 skriver författaren Per Wirtén om den Stygga staten. I vintras kom en Amnestyrapport om hur säkerhetspolitiken och jakten på möjliga terrorister grundligt förändrar Europas statsmakter. Det beskrevs som ett paradigmskifte. Sedan 1945 har staten garanterat säkerheten så att människor kan åtnjuta sina rättigheter. Nu anser den i stället att människors rättigheter behöver begränsas för att säkerheten ska garanteras. Det exceptionella har börjat övergå till det nya normala. I Sverige väckte deras rapport nästan ingen uppmärksamhet. Det borde den ha gjort. Det är inte svårt att även i Sverige börja ana paradigmskiftet. Det bottnar i hur vi (läs: politiker och kultureliten) förhåller oss till möjligheten att tillåta religiös tro och handling i det offentliga samhället.
Flera bedömare ser den svårhanterliga flyktingkrisens negativa påverkan i Europa (inte nödvändigtvis den enskilde flyktingens) som något orsakat av stormakter för att bryta ned det västerländska samhällets grundvalar. I mars förra året kom en märklig varning från generalen som leder Natos trupper i Europa, Philip Breedlove. I en utfrågning i senaten i Washington hävdade han att migrationsströmmen till Europa är politiskt styrd och har ett syfte: "Ryssland och Assads regim i Syrien försöker bryta ned Europas beslutsamhet och politiska strukturer, och använder migrationen som vapen". Jag är benägen att hålla med.
Vid samma tid skrev Verdens gang, hur norska UD beskriver flera dystra framtidsscenarier för Europa där migrationen leder till politisk polarisering, framgångar för extrema och nationalistiska partier och allvarlig splittring mellan öst och väst i Europa. Även EU:s ledare verkar vara överens om att flyktingkrisen handlar om EU:s framtid. När statsminister Stefan Löfven i fredags hade samråd inför toppmötet med riksdagens EU-nämnd, hävdade han att hela Europasamarbetet kan hotas om inte unionen lyckas hantera flyktingkrisen.
Vi gläds åt att över 3000 personer döptes förra året i frikyrkorna. Vi gläds också över att stora ungdomsskaror samlas på olika konferenser och blir tända för Gud. Men ska det bli en folkväckelse i Sverige behövs en förnyad kristen reformation där Kristus framställs som vattendelaren mellan ljus och mörker, gott och ont. Det är nådens evangelium, som avslöjar synd och erbjuder förlåtelse, som den sekulariserade människan behöver få höra och ta till sig i vår tid.
Claes-Göran Bergstrand, pastor