Svenska kyrkan behöver husförsamlingar

Bibeln är klar över att Gud inte har tänkt att medlemmar bara ska gå och ta emot undervisning från präster. Detta utan att själva bidra i församlingen, utan att själva ta ansvar för varandra och utan att få tala om hur den kristna tron ska praktiseras i den egna livssituationen. Paulus skriver inte att människor med de fem tjänstegåvorna, ska bygga upp Kristi kropp själva. Han skriver att de ska utrusta de heliga att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.

En präst som predikar, bör således inte predika enbart för att bygga upp de lyssnande, utan också för att utrusta dem att bygga upp varandra. Detta kan praktiseras genom att man möts i smågrupper och pratar om hur man kan praktisera predikan i sin vardag. Att det inte fungerar så i dag, kan vara en orsak till att folk har glömt det mesta av predikan, efter 48 timmar.

En predikan på söndag förmiddag, kan tala om hur principerna i en Bibeltext generellt kan tillämpas 2 000 år efter att de skrevs. Men det är i en liten grupp man kan fråga ”hur berör det här just mig?” och få svar från varandra. Det är i den mindre gruppen gemenskap bildas, så att förtroende uppstår, så att man kan hjälpa varandra och så att man kan be för varandra. Det är i den mindre gruppen alla kan bidra. 1 Kor 14:26 säger att när man samlas, ska var och en ha något att bidra med. I en gudstjänst med 100 människor är det knappast möjligt.

I en husförsamling kan man inleda med en halvtimmes kvällsmat, därefter kan man ha en halvtimmes tillbedjan, med skrivna böner, fritt bedda böner eller med musik. Man kan använda psalmboken, Taizésånger eller någon mer modern lovsång. Exempelvis har Åh stiftsgård sånghäften man kan köpa in. Oavsett vilket, bör man ha texterna utskrivna, då alla kanske inte kan sångerna utantill. Man bör också ha någon som leder sången. Om ingen kan spela, kan man spela upp musik från Spotify, Youtube, CD eller någon församlings hemsida. Därefter kan man be tillsammans. Man hör med de närvarande om de har något man vill att man ber för. Man ber också för församlingen man tillhör. Min husförsamling har också bett för kommunens nämnder och styrelser, en nämnd varje vecka. Därefter pratar man antingen om föregående söndags predikan eller om något annat ämne. Fokus ska ligga på hur man lever ut predikan, inte primärt på om man höll med om allt eller ytterligare teoretiska reflektioner. En sådan träff kan vara över på två timmar, men bära genom hela veckan.

Om vi vill att ord som ”erbjuda en gemenskap där människor stöttar varandra för att utvecklas”, ”gudstjänster ska beröra, ge fördjupning och livsmod, samt präglas av delaktighet, gemenskap och glädje” och att ”varje människa ska bli sedd och bekräftad” (utdrag ur min nomineringsgrupps valplattform) ska vara mer än vackra ord på ett papper, är husförsamlingar en nödvändighet.

Daniel Giertz, kandidat till kyrkomötet och till Linköpings stiftsfullmäktige, för Centerpartiet, samt till Vreta Klosters kyrkofullmäktige, för Levande Församling i Vreta Kloster