Kampanjer sprider sig som en löpeld i vårt digitala tidevarv och sociala medier är inte sena med att elda på med ytterligare bränsle.
Nyligen (den 28 september) var det internationella dagen för säker och laglig abort, och en livlig kampanj om att stå upp för aborträtten fördes på olika organisationers och privatpersoners Facebooksidor. Det som ofta återkom var det kanske mest använda argumentet för aborträtten, nämligen varje kvinnas rätt till sin egen kropp. Just det har blivit ett slagord, närmast ett mantra, och basuneras ut som något som verkar kunna sätta punkt och avgöra hela sakfrågan. Men gör det verkligen det?
Problemet är inte det som argumentet hävdar i sig, att varje kvinna har rätt till sin egen kropp. Det är sant, och i ett avseende som att slå in en redan öppen dörr. Men just i abortfrågan är det inte ett starkt argument eftersom det inte enbart är kvinnan och hennes kropp det handlar om. Då faller styrkan med att hävda bara den enas rätt till sin egen kropp.
För rätten till sin egen kropp är förhoppningsvis något som vi tillskriver alla människor, oavsett kön, ålder, etnicitet och andra egenskaper? Det ska räcka med att vara människa. I vilket fall som helst kan rätten till sin egen kropp aldrig innebära rätten att göra vad man vill med någon annans kropp. Det är ju av bland annat den anledningen vi fördömer företeelser som misshandel och våldtäkt. I de fallen överskrids en gräns där rätten att göra vad man vill med sin egen kropp skadar och kränker någon annan på ett allvarligt och avskyvärt sätt.
I abortfrågan kan man inte bara ignorera att det faktiskt handlar om flera människor och inte enbart den gravida kvinnan. Väljer man ändå att göra det så visar man samtidigt att man ignorerar den biovetenskapliga hållningen om att ett embryo eller ett foster är en egen unik mänsklig individ, redan från befruktningen. Samma biovetenskap förlitar man sig sedan på senare i graviditetens skede när man plötsligt betraktar fostret som ett människobarn. För livsduglighet, som ofta tas upp, är ett begrepp som inte har med fostrets mänsklighet att göra.
Hur ska vi ha det? Någonstans behöver man bestämma sig för att kunna hålla ihop sina övertygelser på ett konsekvent och seriöst sätt.
Det är givetvis fullt tillåtet att fortsätta att ropa slagorden om kvinnans rätt till sin egen kropp till aborträttens försvar. Men då vore det också på sin plats att kunna motivera på vilka grunder man samtidigt förvägrar en ofödd människa denna rätt.
Emelie Rynningsjö, ambassadör och informationsansvarig för Människovärde