Sedan en tid tillbaka genomgår medielandskapet en omvälvande förändring. Framväxten av internetbaserade nyhetskällor och sociala medier har drastiskt ändrat mediekonsumtionen för stora grupper, där allt färre unga har en prenumererad dagstidning eller följer tablå-tv. Fler och fler förlitar sig också på alternativa medier för sina nyhetsbehov.
Man talar om en kris bland etablerade medier, där flera välrenommerade tidningshus redan tvingats dra ned kraftigt på sitt redaktionella innehåll och sina publicistiska ambitioner. Även kommersiella tv-kanaler känner av vikande intäkter och hårdare konkurrens, vilket tvingat fram olika typer av tjänster som i stället riktar sig direkt mot användare av sociala medier. I huvudsak har detta varit gott, det har ökat tillgängligheten till nyheter och program för det stora flertalet.
Parallellt lägger public service allt mer fokus på att göra program som har kommersiell bäring eller med tveksamt allmänintresse. Det gäller allt ifrån idrottsevenemang och olika galor, till underhållning och reality-serier som "Gifta vid första ögonkastet" eller dejting-program för präster.
En statlig utredning föreslår nu att licensavgiften i framtiden ska tas över skattsedeln. Frågan är om det är rimligt att skattebetalarna ska tvingas avstå mellan 1 300 och 2 300 kronor per hushåll och år för att Christer Björkman ska kunna åka landet runt med den svenska artisteliten?
Public service har även problem med sin politiska opartiskhet. Medieforskaren Kent Asp har upprepat uppmärksammat att det finns en stor dominans för rödgröna sympatier på Sveriges Radio och SVT, inte minst på samhällsredaktionerna. Fångade i sin egen filterbubbla väljs allt oftare nyhetsvinklar där redaktionerna inte ens reflekterar över att det som framförs är vänsteråsikter snarare än objektiva fakta.
Bara för några veckor sedan publicerade exempelvis Ekot en mindre smickrande genomgång av den nya moderatledaren Ulf Kristerssons karriär, direkt kopierad från vänstervridna webbtidningen Dagens Arena.
Detta underminerar självklart förtroendet för public service. Det väcker också berättigade frågor kring hur motiverat det är att i framtiden skattefinansiera en verksamhet som inte klarar av att hålla en saklig och neutral bevakning.
Jag har till Kristdemokraternas riksting föreslagit en omdaning av public service till ett smalare men vassare utbud som huvudsakligen tillgodoser allmänna ändamål. I detta inbegrips att det ska finnas en bred och allsidig nyhetsbevakning i Sverige, både lokalt och nationellt. Uppdraget bör också inkludera att producera och sända program som inte bär sig på en kommersiell marknad, men som likväl kan ha ett allmänintresse.
Det kan röra sig om kulturinslag eller samhällsbevakning och politik. Programmen måste dock inte nödvändigtvis produceras eller sändas av någon public service-kanal. Med moderna distributionsmetoder minskar betydelsen av tablå-tv till förmån för streamat innehåll på öppna plattformar.
Genom att på detta sätt smalna av och begränsa public service-uppdragets omfång, kan licensavgiften – eller den framtida skatten – sänkas. Det programinnehåll som kan bära sig på reklamintäkter kan därtill överlåtas på privata ägare.
Public service kan också i större utsträckning omvandlas till beställare av innehåll. Exempelvis skulle allmänna medel kunna delfinansiera granskande samhällsprogram som "Kalla Fakta" i TV4, "Efterlyst" i TV3 eller rent av en framtida produktion av "Melodifestivalen" i Kanal 5. På detta sätt skulle public service bli smalare, men också vassare och därmed mer trovärdiga i sitt huvudsakliga uppdrag.
Public service måste återupprättas som neutral nyhetsförmedlare. Den brist på objektivitet som uppstår när politiska åsikter lyser igenom är förödande för public service trovärdighet, men också ett demokratiskt problem. Om public service misstänks föra en politisk agenda, så kommer andra nyhetskanaler utan ambition att vara objektiva att växa som trovärdiga källor.
Riksdagen bör därför ges ett större inflytande över public service. Låt ett parlamentariskt sammansatt organ i enighet löpande bestämma över inriktningen på public services utbud och innehåll samt granska dess utfall. Därmed kommer den minsta gemensamma nämnaren bland de folkvalda avgöra vad public service ägnar sig åt, vilket bättre säkerställer att ett brett allmänintresse kan tillgodoses.
Stefan Svanström, (KD) tidigare riksdagsledamot, rikstingsombud för Stockholms stad