21 oktober 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Att missbruka Guds skapelse är en synd

Här borde kristna bekännare och klimat­entusiaster kunna mötas och inse att vi har något att lära av varandra.

I Dagens ledare (den 8 no­vem­ber) uppmanar Frida Park klimatskeptiker att omvända sig. Ja, det är verkligen befogat. I Sverige kanske vi inte möter så många som uttalat förnekar sambandet mellan jordens uppvärmning och vårt sätt att leva. Många accepterar teoretiskt, men drar inte konsekvenserna av det. Antingen tycker man inte att det spelar så stor roll vad jag gör eller så har man gett upp. I kristna sammanhang prioriteras klimatfrågan ofta bort för att den inte anses vara tillräckligt "andlig".

Som Frida Park påpekar är det de mest utsatta människorna i världen som drabbas först och värst av klimatförändringarna. Så även om vi inte bryr oss om växter och djur och biologisk mångfald, borde vi se vårt ansvar för de människor som vi säger att Gud älskar. Kan vi se hur människor dör i torka eller översvämning utan att bry oss, samtidigt som vi skickar missionärer till samma folk?

Orkar vi inse att missbruk och förstörelse av Guds skapelse är en synd? Då behövs en omvändelse som går på djupet.

När Paulus i Romarbrevet 12:2 talar om att inte anpassa sig utan låta sig förvandlas, då handlar det också om att säga nej till ”konsumismen”. Vi är kallade att leva på ett nytt sätt, i samklang med hela Guds skapelse.

Jag har märkt att det finns ett betydande klimatengagemang i kyrkor, samfund och inte minst ekumeniska organ på riksnivå. Det produceras material och hålls konferenser. Men på den lokala nivån är det betydligt sämre, även om undantag förstås finns. Mönstret känns igen från många profana organisationer. Varför är det så? Det finns resurser som kunde tas bättre till vara.

Inom omställningsrörelsen talar man i dag inte bara om energislag, transporter och ekologiska livsmedel utan också om behovet av ”inre omställning”. Man har upptäckt att vi behöver komma i balans med oss själva för att kunna ändra livsstil. För mig låter inre omställning som något väldigt bekant. Det påminner om vad vi i kyrkan kallar för omvändelse. Vi behöver både inre och yttre förvandling om det ska bli bestående resultat. Här borde kristna bekännare och klimat­entusiaster kunna mötas och inse att vi har något att lära av varandra. Tillsammans kan vi förmedla hopp, till både skeptiker och tvivlare!

Bo Olsson, Kristianstad

Fler artiklar