Debatt

Marcus Jonsson: Det är farligt att charmas av makten

Kyrkan blir alldeles för lätt hänförd av makten och glömmer att kritiskt granska densamma. Inte minst vår nuvarande regerings historielöshet gällande frikyrkans viktiga roll för demokratiseringen av Sverige, skriver Marcus Jonsson.

Nu har det hänt igen. Onsdagens möte med kulturminister Alice Bah Kuhnke i Filadelfiakyrkan visade åter hur kristna ledare samlas kring en uppsatt politiker och låter sig hänföras. Det är inte kyrkans uppgift att låta sig charmas av makten, det finns snarare en skyldighet att konfrontera den.

Den feministiska regeringen har klargjort att den vill ha ett nytt regelverk med tydligare krav på demokratiska värderingar för statens ekonomiska stöd till trossamfunden. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke är ansvarig. Hennes okunskap blottades när hon i Filadelfia hävdade att Sverige är ”ett icke-religiöst land”. Det är fel. I landet Sverige finns både religion och religiösa, men staten är sekulär.

Läs också: Alice Bah Kuhnke talade för kristna ledare i Filadelfia

I regel är frikyrkliga sammanhang inte särskilt välbesökta av regeringsföreträdare. Trots att denna gren av svensk kristenhet är en stor del av civilsamhället och var avgörande för demokratisering av vårt land. Läs vad Alliansregeringen skrev i propositionen 2009/10:55 "En politik för det civila samhället". Här skildras hur den svenska demokratin är född ur människors ideella engagemang. Väckelserörelsen tillskrivs en särskild betydelse eftersom den är ursprunget till den demokratiska mötesform som spreds till nykterhetsrörelserna och sedan arbetarrörelsen.

I dag verkar denna kunskap vara undanträngd hos myndigheter och även bortglömd inom de samfund som är sprungna ur 1800-talets väckelserörelse.

Sveriges frikyrkor ska inte skämmas eller ursäkta sig i mötet med vare sig statsråd eller riksdagsledamöter. Tvärtom kan man frimodigt förkunna att sju decennier innan kvinnor fick rösträtt i vårt land, hade kvinnor denna rättighet i den då av staten förtryckta frikyrkan. Det borde rimligen imponera på en feministisk demokratiminister.

Vallersviks Baptistförsamling var den första demokratiska föreningen i vårt land. Församlingen grundades 1848 och samma år arrangerades den första baptistiska dopförrättningen. Fredrik Olaus Nilsson var en av de tongivande personerna som var med och han predikade denna dopsyn som stred mot statskyrkans uppfattning. Nilsson blev därför upprepade gånger dömd till fängelse för att sprida ”villfarande lärosatser”. Slutligen blev han landsförvisad den 4 juli 1851.

Statsmaktens tjänare har anledning att skämmas för hur demokratins pionjärer behandlades. Tänk vilken betydelse dessa enkla människor fick för vårt land. Vad hade vi varit om det inte vid förra seklets början hade funnits demokratiska ideal och strukturer som alternativ till revolution? Just detta är värt att påminna regeringen om när den nu ska lära trossamfunden demokrati.

När veckomagasinet Poletik uppmärksammade direktiven till utredningen, varnade den tidigare samfundsministern Stefan Attefall (KD) för konsekvensen av regeringens agerande. Ett allmänt statligt stöd kan komma att ersättas med mer riktade och villkorade stöd som skulle riskera trossamfundens självständighet. Attefall såg en uppenbar fara att trossamfunden börjar användas för statens syften. På denna farhåga svarade regeringens utredare: "Attefall har alldeles rätt".

Ett framtida scenario kan således bli fortsatt ekonomiskt stöd och statlig detaljstyrning­ eller frihet från kraven på anpassning och inga bidrag. Många kronor står på spel. År 2016 gav staten 76 miljoner i bidrag till trossamfunden. Equmeniakyrkan och Pingströrelsen mottog 11 miljoner vardera medan Katolska kyrkan fick 8 miljoner. Kommer dagens kristna ledare ha samma starka övertygelse som Fredrik Olaus Nilsson?

Alice Bah Kuhnke är inte den första politikern som talat i Filadelfiakyrkan i Stockholm. För 16 år sedan uppläts talarstolen under pingströrelsens predikantvecka till den dåvarande socialdemokratiske statsministern Göran Persson. Även då blev det ett kärvänligt möte. Men i sak betydde det inget.

Några dagar senare gjorde Persson ett bestämt angrepp på formuleringen i grundskolans läroplan (Lpo 94) där det står att skolan ska fostra till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition västerländsk humanism. Persson förklarade att den skulle tas bort vid nästa översyn av läroplanen. Men när den nya läroplanen togs fram var inte Persson statsminister, utan då fanns åter Kristdemokraterna vid makten och det är detta parti som är upphovet till ordalydelsen.

Det är tragiskt om kristna ledare låter sig bländas av den strålglans som omger maktens boning så att de inte ser politikernas agenda och att det är skillnad på politiker.

Marcus Jonsson, fd chefredaktör Poletik

Fler artiklar för dig