Smer lägger dimridåer kring dödshjälp

Sex av tio svenskar är för en legalisering av dödshjälp, enligt en ny undersökning. Sedan ett par år tillbaka har även ett tvärpolitiskt nätverk i riksdagen lyft frågan och arbetar för en legalisering. Samtidigt motsätter sig Läkarförbundet ett införande och menar att dödshjälp strider mot läkaretiken. Båda sidor i frågan menar att man har goda argument för sin sak. När Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i sin kunskapssammanställning i ämnet, som publicerades i höstas, betonar att man inte tar ställning är det därför ett anspråk som förpliktigar.

När frågan ställs i Aktuellt den 2 januari svarar dock Smers representant, Ingemar Engström, överläkare och sakkunnig, att legaliserad dödshjälp har blivit en "rättighetsfråga". Tidigare har rådet argumenterat för att Sverige borde utreda den så kallade Oregonmodellen, som innebär att läkare utifrån vissa villkor kan skriva ut en dödlig dos av ett preparat. Nu skärper Smers representant i stället budskapet, inte minst till majoriteten av den svenska läkarkåren, att motstånd till legaliserad dödshjälp skulle vara en "oreflekterad hållning".

Samtidigt som Smer å ena sidan betonar värdet av konkreta fakta, sprider de dimridåer i inslaget. Det etiska argumentet att dödshjälp skulle leda till att många patienter upplever att de ligger till samhället och sina nära och kära till last, viftas bort som irrelevant.

Men det är tydligt enligt officiell statistik från Oregon att andelen rapporterade läkarassisterade självmord kopplade just till patienters ovilja att ligga familjen till last har ökat kraftigt mellan 1998 och 2015. Åren 2011, 2012, 2013 och 2015 var detta den fjärde största oroskällan när patienter sökte läkarassisterat självmord. Claphaminstitutet skriver i rapporten "Hotet mot värdigheten", vilken Smer även refererar till i sin kunskapssammanställning, att det finns "en betydande risk att många kommer att välja assisterat självmord på grund av press utifrån.

Framför allt äldre personer som inte vill vara en ekonomisk börda för sina familjer kan tänkas ta denna utväg”.

Dödshjälp kan helt enkelt te sig som en mer lönsam och rationell affär för vårdcentraler och kliniker med återkommande sparkrav, än satsningar på resurskrävande palliativ vård.

Även om det nederländska regelverket kring eutanasi skiljer sig på vissa områden från Oregonmodellen, finns det skäl att även granska Nederländernas erfarenhet kring en dödshjälplag.

Läs mer: Smer tar inte ställning i dödshjälpsfrågan

Nyligen avgick medicinetikern Berna van Baarsen från en av landets utvärderingskommittéer för dödshjälp. Enligt henne har antalet dementa patienter som dödas genom eutanasi börjar urarta, rapporterar tidskriften Signum och hänvisar till en intervju med van Baarsen i holländska Medisch Contact. Bland annat har antalet patienter som dödas per år fyrdubblats de senaste fem åren.

I ett gemensamt uttalande för ett år sedan varnade även 200 nederländska läkare för att regelverket kring eutanasi ”långsamt höll på att nedmonteras”. Detta illustreras av att många människor med demens och patienter inom psykiatrin har dödats utan att ha gett ett uttryckligt muntligt samtycke. Det finns inte några garantier för att en liknande utveckling inte skulle ske i Sverige.

När man granskar Oregonmodellen närmare är det inte heller fysisk smärta som uppges som skäl för att söka läkarassisterat självmord. Det främsta skälet är i stället rädsla för vad dödsprocessen skulle kunna innebära. I rapporten Oregon Death with Dignity Act: 2015 Data Summary, uppger patienterna att de tre främsta skälen till att de efterfrågar läkarassisterat självmord är att de:

• "förlorar alltmer förmågan att delta i aktiviteter som gör livet roligare" (96,2 procent)
• "förlorar sin självständighet" (92,4 procent)
• "förlorar sin värdighet" (75,4 procent)

Det handlar alltså inte – vilket många förespråkare brukar hävda – främst om patienter i livets slutskede med outhärdlig smärta eller obotliga sjukdomar.

Att sex av tio svenskar säger att de är för en legalisering av dödshjälp, enligt Novus/KIT:s undersökning, innebär givetvis inte att politiker per automatik bör ändra lagen i den riktningen. Det finns mycket goda skäl till att Sverige aldrig har hållit folkomröstningar i etiska frågor. Snarare bör det motivera till att satsa mer på en utbyggnad av den palliativa vården och att informera om hur sjukvården i dag kan lindra smärta och andra symtom. Politiker gör väl i att låta frågor om liv och död styras av läkaretiken, snarare än av opinionsundersökningar.

Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen