Tillbaka till våra rötter, skriver och säger före detta kristdemokrater uppgivet. Tillbaka till den tiden då Lewi Pethrus bildade KDS. Då skulle man känna igen sig. Då Kristdemokraterna var mer "kristna".
Det fästes stora förhoppningar vid att det skulle göra skillnad med ett ”kristet” parti i riksdagen. Men många förmådde inte se skillnaden på vad partiets uppgift var och församlingens. Så är det fortfarande för många. Politikernas uppgift gäller alla i samhället, pastorns första ansvar är för sina medlemmar.
Det tog många år innan partiet blev rumsrent i övriga partiers och väljarnas ögon och KD betraktas fortfarande med en viss misstro. Med Alf Svenssons inträde skedde en gradvis förändring. Förståelsen ökade för att partiet inte var pastorns förlängda arm utan ett politiskt parti. Ett parti som en tid också satt i regeringen. Men det kostade. Där fick partiet även ta ansvar för en politik som inte alltid var den önskade, sådan är demokratin. Man fick igenom en del och fick lämna annat. Och detta "annat" användes av både vänner och ovänner.
Vi kan inte slå pannan blodig för att vi inte får igenom allt, vi får vara glada om vi får igenom något, sa Alf Svensson, och då gäller det att skilja på viktigt och oviktigt.
Politikern har att förhålla sig till den situation som partiet befinner sig i och är tvingad att ibland delta i beslut som man själv och partimedlemmar ogillar. Det är demokratins villkor. Speciellt när man är ett mindre parti.
Litet parti eller ej. KD gör skillnad i svensk politik. Alf Svensson fick en gång frågan om vad han är mest stolt över i sitt politiska arbete. Han svarade: "Jag vet inte om jag är stolt över något, men jag är glad att vi fick igenom kriminaliseringen av innehav av barnpornografi. Så gott som dagligen fick vi mothugg när vi sa att detta skulle kriminaliseras. Varenda tidningsredaktion sa att det vore fel, en inskränkning i tryckfriheten. I dag är det ingen som säger ett pip om detta."
Skulle alla de som gillar KD:s politik också rösta på partiet skulle det, enligt undersökningar av bland annat SOM-institutet, ha 14 procent. Då vore det lättare att få igenom fler kristdemokratiska förslag.
Att samhället har förändrats tycks ha förbigått många. Det hjälper då inte att kasta längtansfulla blickar på den tid som var när Kristdemokraterna bildades. Där finns inte framtiden.
Stig Melin,Västerås