Vi är många som har reagerat på det absurda i att handläggare på Migrationsverket ska utreda huruvida en konvertits kristna tro är genuin eller inte. I flera fall har handläggaren uppenbarligen saknat förståelse för det inre kristna livet och hur det tar sig uttryck. Migrationsverket ska inte syssla med denna typ av bedömningar. Jag har vid flera tillfällen påpekat att migrationspolitik och asylprinciper måste vara både moraliskt försvarbara och praktiskt hållbara. Migrationspolitiken får inte präglas av den naivitet och tafatthet, som ledde till att det tog så lång tid att komma igång med medicinska åldersbedömningar av ensamkommande ungdomar.
Lösningen när det gäller eventuella konversioner kan inte vara att Migrationsverket okritiskt accepterar alla påstådda konversioner som genuina och därefter per automatik ger asyl till alla konvertiter från muslimskt dominerade länder. Det skulle med säkerhet skapa en lavinartad ökning av antalet skenkonversioner. Lösningen är heller inte att Migrationsverkets personal genomgår en utbildning om det kristna livet (som föreslagits av Sveriges kristna råd). Även om handläggarna gick en sådan utbildning skulle det förbli nästintill omöjligt att göra en rättssäker bedömning av konversioners äkthet. Lösningen bör heller inte vara att äktheten i konversionen styrks genom ett intyg från en lokal pastor eller präst, vilket nyligen föreslogs av en grupp pastorer. Det är inte rimligt att lägga ett så tungt ansvar på enskilda pastorer/präster, där ett intyg i princip avgör konvertitens möjlighet till asyl.
Grundprincip borde vara att den asylsökandes skyddsbehov bedöms utifrån de asylskäl han eller hon uppgav vid ansökningstillfället, det vill säga de skäl personen ursprungligen hade för att lämna sitt tidigare land. Asylskälen bör alltså i allmänhet inte uppstå under själva asylprocessen. Om den asylsökande tillåts att skapa nya asylskäl under processen innebär detta oundvikligen en inbjudan till fusk, till exempel i form av skenkonversioner.
Inbjudan till Guds rike gäller alla människor, och som kristna i Sverige ska vi naturligtvis ta emot alla människor i våra församlingar och även erbjuda dem att konvertera till den kristna tron. Om detta kan inte råda någon tvekan. Men vi borde samtidigt kunna vara tydliga med att en sådan konversion i allmänhet inte påverkar konvertitens möjlighet till asyl.
Sverige behöver en tydlig migrationspolitik med robusta principer för asyl. Svensk migrationspolitik har alltför länge präglats av naivitet, tafatthet och godtycke. Det måste bli ett slut på detta.
Martin Kroon, professor i maskinteknik, Osby