"Aldrig tidigare har människan haft en så stor inverkan på ekosystemen som är basen för våra liv på jorden. Vi vill se modiga beslut för planetens överlevnad", skriver Karin Wiborn tillsammans med Sveriges kristna råds ungdomsrepresentanter den 4 april.
Hela artikeln bygger på att vi har vår framtid på jorden och att den är hotad och det är de kristnas ansvar att rädda den. Våra barn och kommande generationer måste ju ha någonstans att bo i framtiden menar de. De ser jorden som vår framtida boplats. Gud säger däremot att han, utan inblandning av någon människa, ska göra en ny himmel och en ny jord. Eftersom människan genom synd vanskött jorden.
Jag tror inte att några politikers eventuella engagemang är lösningen. Det ligger inte inom deras kompetensområde. Inte ens den samlade världens hela kunnande räcker till.
Jag har väldigt svårt att tro att Jesus dog på ett kors för att jorden skulle vara i topptrim vid hans återkomst. Han kommer säkert att vara mer intresserad av om han finner tro på den. Han har i alla fall uttryckt den förhoppningen.
De av oss som hållit ut till dess, genom de svårigheter som väntar, kommer att möta honom långt ovan den jord som SKR och många andra bekymrat sig om.
Man kan i stället använda tiden till att berätta om Jesus verkliga ärende. Att han kom för att öppna vägen till Gud genom sin död på korset. Och att den vägen fortfarande är öppen. Och att han kommer tillbaka för att hämta alla dem som älskar hans kommande. Och att tiden för detta är långt framskriden. Nog är det väl ändå viktigare att fokusera på människan än på en boplats som ändå ska bort?
Det vore intressant att få veta vilka av SKR:s 27 medlemsförsamlingar som ställer sig bakom tanken att jordens status skulle vara viktigare att bekymra sig för än människan.
Stig Melin, Västerås
