Det var under andra världskriget, de år då vårt Europa höll på att förblöda. Sveriges riksdag gjorde ett nästan enhetligt uttalande som mynnade ut i orden: Den svenska linjen är den kristna linjen.
Helt nyligen förklarade den bayerske ministerpresidenten, Markus Söder, varför alla offentliga institutioner skulle ha ett kors upphängt på byggnaden: Korset är en bekännelse till vår identitet
Det bayerska påbudet är inte något för dagens Sverige, men ordet eller begreppet ”identitet” är uppenbart angeläget att fundera över. Nu när behovet av goda värderingar är större än på mycket länge.
Vilken är "den svenska linjen" nu 2018? Kristendomen har för många inneburit bigotteri och fördömanden. Ännu flera har ansett att den står för tvång och småskurenhet. Ingen bör förneka att det funnits och finns anledningar till den typen av uppfattningar. Men man kan för den skull inte komma ifrån att vår civilisation, västerlandets identitet och demokratiska strävanden har många av sina rötter djupt ner i kristendomen.
Författaren och journalisten Otto Mannheimer skrev och publicerade intervjuboken ”Den förlorade vissheten, samtal med europeiska intellektuella”.
Självfallet var den polske filosofen Leszek Kolakowski en av de intervjuade. Han som varit marxistisk banérförare och tvingats i landsflykt när han övergav dessa idéer (dog som professor i Oxford 2009).
”Jag skulle aldrig kalla mig icke-kristen”, säger filosofen. ”Ty att vara fullständigt icke-kristen skulle, enligt min mening, vara liktydigt med att inte tillhöra den här kulturen”.
Mannheimer frågar vidare: ”Ni har alltså närmat er kristendomen. Vilka är era skäl? Ni började ju snarast som marxistisk humanist?”
Och Kolakowski svarar: ”Ja det är riktigt ... det tog mig lång tid att inse hur oumbärlig kristendomen är för vår civilisations överlevnad och för bevarandet av vissa grundläggande värden som vi hyllar. Trots all intolerans och allt förtryck som utförts i kristendomens namn, anser jag att vi, utan dessa kristna rötter, hotas av en långt mer förtryckande samhällsordning”.
Ingvar Carlsson påstod att "socialismen är en frihetsrörelse". Ulf Adelsohn hävdade att "moderaterna står för frihetsbudskapet". Det vore orätt att inte tillstå att både socialdemokrater och moderater bidragit med väsentliga bitar till frihetsdebatten.
Men demokratins rötter går förvisso djupare.
Maja Hagerman vann Augustpriset för fackböcker 1996 med boken ”Spåren av kungens män”. Om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Hon skriver i sin epilog: ”När kristendomen kom förde den också med sig mycket annat som blivit så självklart att det knappt går att urskilja längre. Som detta att en människa inte kan äga eller sälja en annan”.
Det är just detta som är demokratins hjärta eller, om man så vill, kärna. Att alla, absolut alla, i sig har ett okränkbart värde.
Det är här som nazism, vänsterextremism och högerpopulism faller igenom. Det är just frågan om människovärdet som måste vara testet på de politiska rörelser som runt om i vårt land och i hela vårt Europa breder ut sig.
Läs också: Alf Svensson: Bekämpa unkna nationalismen
Statsvetenskapsprofessorn Alf Ross, Köpenhamn, som verkligen tänkt ”djupt över demokratins problem och omistliga värde” talar om ”en metafysisk livstolkning” och att ”den som vill stanna på den vetenskapliga kunskapens grund gör bäst i att tiga”. Och så nämner han att ”evangeliets lära” är en grundpelare varpå vår andliga kultur vilar och varifrån en demokratisk livssyn kan hämta inspiration även i framtiden.
När en av arbetarrörelsens ledande riksdagsledamöter, som själv kallade sig ateist, lämnade politiken utbrast han i Dagens Nyheter: Vi har lämnat tio Guds bud utan att sätta något annat i stället. Det har blivit ett etiskt och moraliskt tomrum.
Det är just värderingar och människosyn som politiker ska hämta från kristendomen. Varifrån annars?
Bästa partiledare! Sluta med att försöka jaga kristendomen ur vårt samhälle och vad ersätter ni det med? Ni riskerar att knäcka respekten för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Fundera och ge besked om vilken ”linje” som är vår svenska i dag.