Debatt

Ulrica Stigberg: Porren är vanligaste drogen i kyrkan

Alldeles för få är medvetna om vilket stort problem porr är inom kyrkan. Vi pratar alldeles för lite om dessa problem, vi som har de bästa förutsättningarna att prata om det som är svårt. Vad väntar vi på, skriver Ulrica Stigberg.

"Om du bara visste vilket jätte­stort problem porr är inom kyrkan!" Den kommentaren har jag gång på gång lyssnat till under de två år jag rest runt och föreläst om barn, unga och nätpornografi.

Nu vet jag, då jag ägnat enormt många timmar i samtal med kristna personer vars äktenskap gått sönder på grund av pornografin, som sitter fast i ett porrberoende eller som har gått långt över sina etiska gränser och konsumerat pornografi de absolut inte vill.

"Den största drogen i frikyrkan i dag är porr." Orden kommer från "Tommy", diakon i en stor pingstförsamling, som har fler och fler samtal med män som är porrberoende. En aktuell studie om svenska skolungdomars porrkonsumtion från Linköpings universitet som presenteras i dagarna visar att var fjärde svensk pojke porrsurfar dagligen. Att det kan vara än mer skambelagt att vara kristen, porrkonsument och kvinna är "Malin" som varit ledare i en frikyrkoförsamling väl medveten om och understryker vikten av att inte prata om det som ett mansproblem utan som ett mänskligt problem som många drabbas av.

”Porren har stulit så mycket från så många. Jag tror inte folk förstår. Vi har släppt lös en best”, säger Erik Valier, ungdomspastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Det finns goda exempel men i de flesta församlingar lyser samtalen med sin frånvaro då många tycker att det är ett svårt ämne att ta upp. Vi som har de allra bästa förutsättningar att prata om det som är svårt! Vad väntar vi på?

Läs mer: Sexologen: Så slutar du titta på porr

Medelåldern då unga i Sverige i dag aktivt söker efter pornografi är tolv år för pojkar och 13 år för flickor. Och ändå visar forskning från Uppsala universitet (Magdalena Matte­bo, 2014) att väldigt få (noll procent enligt undersökningen) av Sveriges 16-åringar har pratat med en vuxen om pornografi.

Många unga som jag mött säger att de skulle önska att någon i församlingen som är äldre ville berätta om hur han eller hon hittat hjälp och gör för att hantera det här, någon som säger "Jag vet vad du går igenom, jag har också gått där och jag har hittat de här lösningarna".

En av dem som skulle kunna tänka sig att svara på de frågorna är ”Adam”, en präst som säger att han inte känner någon man, som inte, likt han själv brottas med pornografi. Adam nämner självförebråelse, tomhet och en känsla av meningslöshet i samband med att han har konsumerat porr. Samtidigt är han noga med vikten av att avdramatisera skulden och skammen kring porrkonsumtion. Inte för att det är ett bra beteende utan för att det gör det mindre svårt att samtala kring frågor som rör porr.

Porren har förändrats sedan internet kom och gratisporren blev en realitet. "Porren i dag är helt annan än för 20 år sedan. I dag tittar vi på ren kvinnomisshandel med till exempel strypsex."

Orden kommer från ”David” som är engagerad i en frikyrka och en av dem som berättat för mig om sin porrkonsumtion. Den började när han var barn med en nyfikenhet och en tillfredsställelse över att se lättklädda tjejer och som slutade med våldspornografi och en ”wakeup call”, som David kallar det efter att hans femåriga dotter satte sig framför skärmen och råkade få se vad han sett på tidigare. Det blev en visuell våldtäkt för henne, säger David. Han berättade att hans dotter förskräckt ropade på sin mamma.

David menar att han inte hade märkt hur hans gränser sakta förflyttades och trots att han ibland hajade till över den typ av pornografi han konsumerade var han ändå där igen dagen efter. David beskriver en rastlöshet som drev på konsumtionen och ett lugn som infann sig efteråt.

Läs också: Porren finns gratis i varje nioårings ficka

David önskar att fler ska lyfta samtalen kring pornografi, både i den frikyrka han och hans familj tillhör och i samhället över lag, då han upplever att många, speciellt män, lever i den bubbla han själv var inne i. "Porren blir som knark – fast mer lättillgänglig! När porren flyttade in i fickan fanns det liksom ingen gräns. Till slut blev det en vana, en drog."

Så vad behöver kyrkan göra?

  • Avsätta resurser!
  • Ha strategier och handlingsplaner kring beroende för ledare, för anställda och förtroendevalda.
  • Höja kompetensen i arbetslaget och lyfta ämnet på medarbetardagar, föräldraträffar och fortbildningstillfällen.
  • Använda den studiehandledning kring boken "Mitt i bland oss" som studieförbundet Bilda nu arbetar fram som hjälp att starta samtal och studiecirklar kring ett ämne många tycker är svårt att samtala kring.
  • Skaffa porrfilter på kyrkans nätverk.

Ulrica Stigberg, författare till aktuella boken "Mitt ibland oss – om kyrkans utmaning kring nätpornografi" (Libris förlag)

Läs mer: Min man kan inte sluta titta på porr - vad ska jag göra?

Fler artiklar för dig