En vän frågar: "Är ni inte jätteglada att nya gymnasielagen gått igenom och nu får tillämpas?."
Jo, jag är jätteglad, men inte på samma sätt som när lagen klubbades i riksdagen, inte på samma sätt som vid midnatt 1 juli när Migrationsverket la ut möjligheten att ansöka på sin hemsida, inte på samma sätt som när vi, på sommarens varmaste söndag, samlades i Betlehemskyrkan och fick vägledning av frivilliga jurister om hur vi skulle skulle hjälpa de unga att fylla i ansökan och förberedda höstens studier. Då var det en självklar glädje över att riksdagen tagit ställning för att ge de här unga, som väntat så länge och så tappert, framtidsmöjlighet att studera och komma i jobb i Sverige.
Sedan slogs dörren hårt igen av en domare på Migrationsdomstolen i Malmö som tillsammans med två nämndemän från Sverigedemokraterna, underkände lagen och satte allt på vänt. De punkterade hopp och lade sordin på sommaren för tusentals ungdomar och deras nätverk. En annan domare, vid samma Migrationsdomstol, slog fast att lagen visst kunde användas. Hon fick stöd av en kristdemokratisk nämndeman. Allt detta redovisades i ett längre radioprograms i P1.
Läs mer: Gymnasielagen får grönt ljus
Det låter så märkvärdigt när man skriver att en Migrationsdomstol dömt ut en lag. I själva verket är det en domare som gjort en tolkning och vid sin sida haft politiskt färgade nämndemän. Nämndemannasystemet bör upp till granskning. Sverige är ensamma om att tillsätta politiskt valda som nämndemän. Det sägs att dessa fritidspolitiker ska agera opolitiskt men självklart bär de med sig sina värderingar in i domstolen. Det gör systemet rättsosäkert. Jag har själv suttit som nämndeman för ett parti och ser många svagheter i systemet. Dels att det blir en reträttplats för äldre, en slags bonusuppgift när man inte längre orkar sitta i nämnd eller vara aktiv i kommunarbetet. Dels att den politiska färg man har även får genomslag på hur människor bedöms och vilka domar som får medhåll. Denna ordning bör verkligen granskas.
Migrationsöverdomstolens dom i går är så enkel och tydlig:
”Migrationsöverdomstolen anser att stadgad ordning inte har satts åt sidan i något väsentligt hänseende när bestämmelsen kom till. Bestämmelsen om sänkt beviskrav för sökandens identitet får därför tillämpas.”
Den domare i Malmö som, tillsammans med nämndemän från SD, satte den här lagen ur spel kan ta sig en funderare på vad deras agerande inneburit av lidande för de unga. Jag har följt en ungdom som skulle omfattats av lagen men som inte orkat vänta utan flytt vidare till annat europeiskt land i hopp om att där finna framtid. Den familj där han bodde samlade in pengar till hans resa, samlades till avskedsmiddag och följer den unge med förböner och ljuständning i församlingen. Hans kamrater får bearbeta förlusten av en vän och skolkamrat.
Läs mer: Frida Park: Slarvig asyllag otippat godkänd
Jo, vi ska ha kalas och fira, vi är innerligt lättade. Men det är en lågmäld glädje. Det finns en fortsatt oro för den som inte uppfyller alla lagens krav, de som kom en dag försent för att omfattas, de som inte fick vänta 15 månader på sitt första besked, de som redan lämnat landet. Men nu går det att planera framåt, stötta de unga i deras studier, hjälpa dem se sina rättigheter och framtidsmöjligheter, hoppas och be att de framgent ska bli väl mottagna och få komma till sin rätt.
Det är en stillsam glädje över att rätten segrat för dessa ungdomar, en stillsam glädje över alla som uthålligt kämpat för och med dessa barn och unga, för alla som tidigt öppnade sina hem och utan tanke på egen vinning beredde plats, glädje över en integration på riktigt, förundran över den folkrörelse som bildats genom ett nätverk av människor med engagemang och facebookrörelser som #vistårinteut #låtdeungastanna medflera, tacksamhet till jurister som ställt upp gratis för dessa unga, allt medmänskligt engagemang som ger hopp för framtiden.
Nu börjar ett nytt kapitel för de unga, framtiden kommer att visa vilken gåva de är till dem som tar emot dem.
Marianne Andréas, pastor och lärare