13 juni 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Anna-Carin Abrahamsson: Våga ta steget till vänskap

Kyrkan behöver ta livslånga vänskapsrelationer på lika stort allvar som livsånga kärleksrelationer i världens ensammaste land, skriver Anna-Carin Abrahamsson.

Det sägs att vi svenskar är världens ensammaste folk. Undersökningar visar att nästan var sjätte svensk saknar en nära vän. Närmare 300 000 svenskar lever helt isolerade från regelbunden kontakt med någon vän eller släkting. Det kan jämföras med en folkmängd ungefär lika stor som Malmös.

Vad beror detta på? Till skillnad från människor i andra länder bor vi i Sverige ensamma i högre utsträckning, men vi är också mycket mer måna om att vara oberoende av andra. Vi lever i ett individualiserat samhälle där fokus på förverkligandet av oss själva har högsta prioritet i livet för många.

Men även den som har ett stort kompisgäng, ett gäng kolleger eller flera klasskompisar, en partner och en familj och kanske en massa vänner i sitt flöde på olika sociala medier, kan känna sig ensam när novembermörkret kommer. Att känna sig ensam är så vanligt.

Jag tror det beror på att vi är skapade och formade till gemenskap – inte bara för sakens skull – utan för att det är tillsammans med andra som vi utvecklar vår identitet, stärks i vår självkänsla och känner oss bekräftade. Du har kanske hört att ensam är stark? Det är samtidens största lögn. Vi behöver vänskap för att kunna vara starka och vara svaga. Vi behöver vänskap för att kunna leva helt enkelt. Längtan efter vänskap är medfödd.

Journalisten Elin Liljero har i höst gett ut en handbok i vänskap med titeln ”Underbara krångliga vänskap”. Det är den där typen av böcker som jag önskar att jag haft tidigare i livet. För vänskapen kan vara svår, diffus och ganska krånglig ibland. Vänskapen är ärligt talat inte helt enkel. Inledningsvis skriver författaren: ”Vad skulle hända om vi tog in vänskapen mer på livets spelplan och vårdade, peppade och brydde oss mer om den betydande roll som den faktiskt har?”

Vi människor behöver konkreta verktyg, tips och råd för hur vi kan fördjupa vänskaper, hantera konflikter och hitta nya vänner. Vänskap kan bli ett ljus i höstmörkret som inger hopp om att vi inte är utelämnade till vår ensamhet. Och vänskapen kan upptäckas på nytt, om vi vill.

Tänk om vi i kyrkan började ta livslånga vänskapsrelationer på lika stort allvar som livsånga kärleksrelationer? Församlingen har en enorm kapacitet och en unik möjlighet att motverka ensamhet och isolering. Där kan vi mötas över generationer, nationaliteter och yrkesidentiteter. Dessutom på en bestämd plats och en bestämd tid. Sådana mötesplatser är unika i vår samtid. Och den gemenskapen formas inte utifrån våra likheter utan snarare utifrån att vi tror på en Gud som vill vara vår vän. Borde inte vi vara experter på vänskap då?

Här är några tips på hur vi kan uppgradera vänskapen i våra liv för att påminna oss själva om hur vi kan bli en bättre vänner:

* Släpp ditt ego – börja engagera dig i andra människor. Ställ frågor. Var nyfiken – men framför allt – öva dig i att lyssna.

* Upptäck vänskapstjuvarna – byt ut planlös ”scrolltid” och skärmtid till att sms:a eller ringa en vän.

* Ta sällskap – gör vardagliga saker som du annars gör ensam tillsammans med andra. Ta sällskap till skolan/jobbet, träna ihop, plugga ihop, laga mat ihop, shoppa ihop, gå ut med hunden ihop. Det blir roligare tillsammans.

* Välj kvalitet framför kvantitet – prioritera hellre att ha en nära vän där du kan vara dig själv än tio ytliga där du inte kan slappna av.

* Våga visa din sårbarhet – be om hjälp när du behöver det. Var ärlig och säg som det är utan ”filter” när någon frågar hur du mår om det finns förtroende.

* Boka tid med dina vänner – vi bokar ju in allt annat livsviktigt i kalendern, varför inte boka in vänskapstid också?

* Ge inte upp – om du blir avvisad av en vän eller tycker det är svårt att fördjupa dina vänskapsrelationer. Fråga igen eller fråga någon annan, håll ut och ha tålamod. En djupare vänskap kan ta tid att bygga upp.

* Uppskatta de vänner du har- berätta för dina vänner att de betyder mycket för dig. Visa din kärlek på de sätt de bäst förstår det – genom ord, tid, tjänster, presenter eller kramar.

* Bjud in! – ta med den som inte har några vänner in i din vänkrets, tänk inte att du är ”färdig” med vänner, det finns alltid plats för fler.

* Döm inte ut en människa direkt – den som är mest olik dig kan bli din viktigaste vän.

* Våga ta första steget till vänskap – bästa sättet att få en vän är att själv vara en.

Om vänskapen inte hamnar i skymundan av karriären, kärleksrelationerna och vår egen tid så tror jag att världens mest ensamma folk har möjligheten att kunna bli världens mest vänskapliga folk. Det verkar finnas god potential för det. Någonstans bland alla hundra tusen ensamma finns det en vän som väntar på dig.

Anna-Carin Abrahamsson, pastor i Betlehems.kyrkan i Göteborg

Fler artiklar från Debatt