Sameh Egyptson: Muslimska organisationer bör betala tillbaka överbidrag

Sverige är som nation extremt positiv i sin hållning till invandrarkyrkor och muslimska samfund. Alltsedan 1970-talet har stora summor statliga och kommunala pengar slussats till invandrarsamfund. Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, som har fått i uppdrag att dela ut bidragen, har samtidigt varit osäker på hur många medlemmar som egentligen finns i de muslimska riksorganisationerna. Därför har SST markerat antal medlemmar i sina rapporter med kursiva siffror. Dessa siffror används däremot av riksorganisationerna som ett instrument i maktkamp om muslimernas representation i svensk politik och organisationsliv.

Låt mig ta exemplet med de äldsta muslimska riksorganisationerna, Sveriges muslimska förbund, SMF, och Förenade islamiska föreningar i Sverige, FIFS. De båda organisationerna skrev i ett öppet brev inför valet 1994 till de politiska partierna att man tillsammans har 75 000 medlemmar. Samma antal åberopades i ett brev som skickades till socialdemokraternas partiledare Ingvar Carlsson efter valsegern samma år, i vilket man menade sig vara en del till valsegern. Detta eftersom imamer runt om i landet hade uppmanat muslimer att rösta på S.

Liknande brev skickades till Göran Persson efter valet 2002 med hopp att muslimska krav ska uppfyllas. Inför valet 2006 återkom SMF med ett kravbrev till de politiska partierna om en särlagstiftning för muslimer. Brevet orsakade en tvist i det socialdemokratiska partiet, men S-organisationen Broderskapsrörelsen (i dag Tro och Solidaritet) ville fortsätta att samverka med riksorganisationerna och argumenterade för det utifrån att de representerar 75 000 medlemmar.

I ett dokument från 1986 ifrågasätter chefen för SST om två ledande muslimska organisationsföreträdare från FIFS (som fortfarande har en central roll i sina organisationer) verkligen kunde ses som sanna representanter för sin religion. I en annan intern rapport 1989 konstaterade han att antalet uppgivna medlemmar i en av SMF:s riksorganisationer inte stämde med verkligheten under rubriken "Bidragsfusk IKC Alby". I arkivpärmarna finns många handlingar där man pekar på att de redovisade medlemssiffrorna omöjligen kan stämma.

Ett av de mest avslöjande dokumenten berör Islamiska församlingen i Göteborg som åberopat 5 594 medlemmar, men som 1998 förklarade sig lägga ner verksamheten på grund av dålig ekonomi. Samma år uppstår en ny församling i Malmö, "Islamiska förbundet i Skåne". Krav ställs nu från huvudorganisationen FIFS att bidraget till Göteborg ska omdirigeras till "Islamiska förbundet i Skåne", som uppges ha 3 622 medlemmar. Vid ett besök som SST:s analysgrupp gjorde hos den nya skånska muslimska organisationen finner man att den har högst 250 medlemmar, varav mer än 150 är barn.

Ett av de största församlingsbidragen går till Islamiska förbundet i Stockholm via FIFS. Det var i den församlingen Muslimska brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi, ordförande för det Europeiska fatwa-rådet, 2003 beslutade att muslimer i religionsfrihetens namn ska ställa krav på att få ha egna domstolar. Islamiska förbundet i Stockholm rapporterade till SST år 2008 att man hade 23 120 medlemmar, av vilka 11 120 skulle vara registrerade medlemmar. Men ett par år senare redovisade man via auktoriserade revisor att man endast fått in 4 450 kronor som medlemsavgifter under året. Det finns dock inget i SST:s arkiv som talar om att bidragsfusk har anmälts, trots att det handlar om statliga medel.

Hur det står till med medlemsantalet i de bidragsberättigade organisationerna i dag är dock omöjligt att fastställa med hjälp av STT:s handlingar. Informationen är till och med omstridd i samma källa. I rapporten "Islamiska riksorganisationer 2017" uppger STT antal medlemmar i FIFS till 15 308, men i texten på samma sida (s 20) beräknas samma riksorganisation ha drygt 23 000 medlemmar.

Sedan 2016 sköter Skatteverket insamling av medlemsavgifter. Under 2017 räknade myndigheten med att riksorganisationerna FIFS och SMF endast har 6 400 medlemmar totalt. Det är långt från de 75 000 som de själva började rapportera på 1990-talet och som SST under åren har haft som grund för beräkningar för statliga bidrag.

Rimligen borde dessa överbidrag nu återbetalas. Man kan också konstatera att det är samma personer som representerar bidragsmottagande församlingar från år till år.

Genom att staten och skattebetalarna på det här sättet från år till år har slussat pengar den här gruppen samfundsföreträdare har samhället bidragit till att muslimer som har kommit till landet inte har haft möjlighet att utveckla ett jämlikt teologiskt församlingsliv i ett sekulärt Sverige. Det är dags att stoppa penningströmmen med statliga medel som till stor del felaktigt har gått till en fundamentalistisk elit. Det kommer att gynna svenska muslimer som varande en växande grupp medborgare.

Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer, Lunds universitet, aktuell med "Holy white lies" om Muslimska brödraskapets teologi, strategi och infiltration i Sverige

Replik | SST: Egyptson blandar ihop sina siffror