28 september 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Abort i vecka 30 är en etisk katastrof

Enligt ärvdabalken kan man skriva testamente till ett ofött barn.

Ett ofött barn har arvsrätt oavsett graviditetsvecka, skriver debattörerna.
Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Återigen är de sena aborterna i fokus. Kammaråklagaren Jennie Nordin har beslutat att lägga ned en förundersökning gällande ett ofött barn som aborterats i graviditetsvecka 30. I det här skedet av graviditeten är barnet cirka 40 cm långt. Sinnet för bland annat rädsla och smärta är utvecklat, och de flesta som föds för tidigt i vecka 30 överlever. En abort i vecka 30 är en etisk katastrof.

En missbedömning av ultraljudet medförde att aborten utfördes i vecka 30 i stället för i vecka 12, som var vårdpersonalens bedömning. Efter händelsen valde det ansvariga sjukhuset att anmäla sig självt.

Åklagaren som drivit förundersökningen yrkade på att fallet skulle rubriceras som grovt vållande till annans död eftersom det var ett barn som aborterats. Vecka 22 hade passerat och därmed gränsen för när det anses vara ett barn i juridisk mening. Men förundersökningen som gjordes fick läggas ner eftersom ett ofött barn inte är skyddat i lagen. Förlossningen måste vara påbörjad för att barnet i magen ska kunna betraktas som ett brottsobjekt. Det ofödda barnet kan därför inte vara målsägande i det beskrivna fallet, enligt åklagaren.

Enligt barnkonventionen artikel 6 har varje barn rätt till liv, överlevnad och utveckling. I Sverige benämns ett ofött barn inte längre "foster" efter vecka 21+6. Skulle barnet födas då ska det folkbokföras enligt folkbokföringslagen. Enligt ärvdabalken kan man skriva testamente till ett ofött barn, och det har arvsrätt oavsett graviditetsvecka, förutsatt att det föds levande. Det är motsägelsefullt att ett barn i juridisk mening är ett barn från graviditetsvecka 22 men ändå saknar de rättigheter som barn har.

Sverige har anslutit sig till konventionerna om mänskliga rättigheter och har därmed skyldighet att säkerställa att de respekteras och efterlevs. Enligt artikel 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är alla lika inför lagen och berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Detta är inte enbart en mänsklig rättighet utan dessutom en grundläggande princip för ett demokratiskt samhälle. Artikel 3 handlar bland annat om rätten till liv och är den mest fundamentala av alla mänskliga rättigheter.

Vilka konsekvenser ger egentligen detta oerhörda glapp i lagstiftningen som utesluter de minsta och svagaste i samhället från det som varje människa har en grundläggande rätt till, rätten till liv?

Brita Storlund

Monika Severin

Cecilia K. Björfjell

Föreningen Människovärde

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Debatt

Fler liknande artiklar


Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar