13 april 2021

En tidning på kristen grund



Debatt

Glöm aldrig bort hur du blev frälst

Vi får inte blanda ihop att leva som en god kristen med frälsningen.

En fråga som regelbundet behöver ställas, så svaret inte glöms bort – när blir man frälst och vem kan bli frälst? Svaret: "För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst." (Rom 10:9–13, SFB15)

Detta är viktigt för oss att bli påminda om: ”Om du med din mun bekänner och i ditt hjärta tror”. Vi säger ett ja till Gud, varken mer eller mindre. Jag kan inte bli rättfärdig på egen hand, jag kan inte frälsa mig själv.

En bra bildförklaring är hur Gud står utanför ett hus och ständigt knackar på en dörr, men en dörr som utvändigt saknar handtag. Varför saknas det då ett handtag, varför kan inte Gud bara kliva in? Jo, för Gud, den som skapat hela vår värld och allt levande, vill ha gemenskap med oss, men det är du som väljer att öppna upp dörren – du släpper in Gud i ditt liv.

”Och ingen som tror på Honom ska stå där med skam”, ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst”. Något annat vi vidare behöver påminna oss om är att du och jag inte kan vara olika mycket frälsta. Frälsningen är inte en skala av olika nivåer, eller något sorts trappstege där den ena personen är lite högre upp än den andra. Nej, här är ingen skillnad mellan någon av oss. Bibeln själv säger att ingen som tror på Honom ska stå där med skam, och fundera på om den är mindre värd och mindre frälst än någon annan.

Visst är det fantastiskt, att det inte är upp till dig och mig att försöka vara och bete oss tillräckligt bra för att då få en fin plats hos Gud, bortom livet efter detta. Dessa tankar som ständigt tränger på om hur jag önskar jag som människa och kristen gjorde mer, hur jag önskar att jag var bättre, snällare, frimodigare, andligare, mer karismatisk, mer begåvad, och mer generös.

Att jag som kristen borde engagera mig mer, och hjälpa fler, läsa mer, be oftare, sjunga högre, stå upp eller sitta ner. Men mitt i alla sådana påträngande tankar säger Gud: Att du gör allt detta gör dig inte mer frälst, och gör du inget av det gör det dig inte heller mindre frälst.

Att vilja leva ett gott liv, vara en bra människa och hjälpa andra är fantastiskt och det säger Jesus att vi ska göra, hjälpa vår nästa. Men vi får inte blanda ihop att leva som en god kristen, som en Jesu lärjunge, med frälsningen.

Som kristen känner jag en längtan att sprida ett ljus över min omgivning, att engagera mig i saker, hjälpa till i och utanför kyrkan, och till att bidra till en ljusare och bättre värld.

Men när jag inte orkar, när jag känner att jag inte räcker till, att tankar eller handlingar inte är tillräckligt bra, att andra är bättre än bättre mig, det är då jag kan luta mot Jesus som herre i mitt liv, en allsmäktig och kärleksfull Gud som vill ha en personlig gemenskap med mig, och att frälsningen – grundstenen för vår kristna tro – inte står och faller med mina små handlingar och försök till ett gott beteende. För jag kan inte göra mig rättfärdig i Guds ögon, men han frälser mig ändå.

David Gunnevik, lärarstudent Uppsala och Indianapolis

Fler artiklar från Debatt