Som ett led i den debatt som förts på dessa sidor under senare veckor i fråga om Svenska kyrkans hållning till Israel vill jag härmed gå i svaromål på inlägget av Wanja Lundby-Wedin och Daniel Tisell (2 april).
Till att börja med vill jag understryka att jag fullt och fast står bakom mina anklagelser i fråga om Svenska kyrkans fientliga och extrema hållning gentemot staten Israel. Det finns inget bättre bevis på detta än höga kyrkoföreträdares egna kommentarer och agerande i frågan genom åren.
En synnerligen talande illustration är det hjärtliga mötet mellan terroristledaren Ismail Haniyeh från Hamas and ärkebiskop emeritus Anders Wejryd (med biskopskorset gömt i bröstfickan).
Vi ska i sammanhanget påminna oss att den radikala, islamistiska terroristorganisationen Hamas är ansvarig för morden på tusentals israeliska civila och därutöver till att ha utfört och uppmanat till mord på israeler och judar världen över, utöver den regelrätta folkmordsretoriken mot Israel.
Såvitt jag vet har Svenska kyrkan aldrig fördömt mötet mellan Wejryd och Haniyeh och man får förutsätta att det väl speglar den anda som råder i kyrkan. Ett annat exempel av många på högsta nivå inom kyrkan är hur dåvarande ärkebiskop KG Hammar vägrade tala på Förintelsens minnesdag med hänvisning till det andra Gazakriget.
Det är bara ett par år sedan kyrkokansliet i Uppsala officiellt tillskrev partierna i riksdagen för att fråga hur de avsåg att agera mot Israel. Om detta inte är en planerad och orkestrerad politisk kampanj är det sannerligen svårt att veta vad man ska kalla det. Kyrkans anspråk på opartiskhet saknar allt berättigande.
Att beskylla Israel för bristande respekt för internationell rätt visar på ett stort mått av hyckleri och bristande intellektuell integritet.
Israel, Mellanösterns enda demokrati, är ett samhälle som på föredömligt vis värnar mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, jämställdhet, yttrandefrihet och inte minst – religionsfrihet.
Samtidigt är landet är omringat av otaliga terroristorganisationer och tvunget att försvara sig mot dessa. Vi talar här om terroristorganisationer som inte bara överträder internationell rätt – de respekterar ingen lag och rätt av något slag.
En av våra grannar är Syrien, en diktaturstat vars härskare Bashar al-Assad bär ansvar för mer än en halv miljon av de egna medborgarnas död och som har använt kemiska vapen.
Det är sannerligen mycket lätt att sitta bekvämt tillbakalutad i Uppsala och predika för Israel. Man bör då hålla i minne att Israels grannar inte precis är Norge, Finland och Danmark.
Jag vill än en gång uppmana Svenska kyrkan att överge sin paternalistiska och arroganta hållning till Israel. Svenska kyrkans moraliska halt är i inget avseende överlägsen staten Israels och man har inget monopol på begreppen etik och moral. I stället för besattheten av Israel vore det bättre att man intresserade sig för försvaret av de otaliga kristna vilka flyr för sina liv från islamistiska diktaturstater.
Ilan Ben-Dov, Israels ambassadör