Ray Baker skriver i sin replik (Dagen 5 juni) att jag låter mig styras av erfarenheter snarare än bibelordet. Det är en oönskad förenkling av saken. Bakom varje kristet etiskt resonemang finns impulser från heliga texter, traditioner och sedvänjor, vetenskaplig kunskap och erfarenheter, allt bearbetat med hjälp av det förnuft och den känsla som Gud utrustat oss med. Den som tar ställning gör sammanvägningar. För mig är Bibelns texter och budskap normgivande. Samtidigt landar kristna inte alltid i samma slutsatser.
Det är klokt att både hålla ihop och skilja på biblisk etik och kristen etik. Den bibliska etikens uppgift är att beskriva vad undervisningen då avsåg, ofta präglat av den patriarkala miljö som det mesta av Bibelns texter återspeglar. Hänvisningar till skapelseordning och vad som är naturligt (1 Kor 11:3-16) finns i det sammanhanget. När kristen etik i dag ska formuleras måste vi tolka och diskutera, inte bara kopiera vad som sägs i bibeltexterna.
Läs mer | Ray Baker: Björn Cedersjös argument om samkönade äktenskap övertygar inte
För kristen etik i dag är utgångspunkten att Gud älskar världen (Joh 3:16). Gud vill oss väl. I ljuset av det blir det avgörande vad som värnar och främjar skapelsens och människors välgång och överlevnad. Vilka behov hos människan och skapelsen ska mötas och skyddas? Det handlar bland annat om gudsgemenskap, fred, rättvisa, barmhärtighet och respekt för människors värdighet (Mika 6:8). Dessa värden kan vägleda oss när vi i nuet ska förhålla oss till samlevnad, ordningar i samhället och frågor om global överlevnad men också när vi ska ta ställning till frågor som inte direkt berörs i bibeltexterna, till exempel preventivmedel, kärnvapen, fosterdiagnostik och artificiell intelligens.
NT-professorn Birger Gerhardsson beskrev i sin bok ”Med hela ditt hjärta” en kristen etik som utgår från ett odelat hjärta. I bibeltexterna och traditionen finns lättare och tyngre bud. Det centrala är kärleken. En konsekvens blir att tyngre bud stärks och lättare blir mindre viktiga. Det dubbla kärleksbudet (Matt 22: 34–40) sammanfattar Guds vilja och människors uppdrag. Jesus är det tydligaste exemplet på en kärlek som också är självutgivande, i liv och undervisning och i sitt bemötande av människor. Paulus skriver: Hela lagen sammanfattas i budet: Du ska älska din nästa som dig själv (Gal 5:14). Jag utgår från denna grundsyn och låter den styra det som är mer oklart.
Jag menar att möjligheten till trofasta relationer är viktig. Ett förbund med en annan människa i kärlekens sammanhang kan bidra till ett gott och ansvarsfullt mänskligt liv. Det kan också vara en god miljö där barn kan växa upp och utvecklas omgivna av kärlek och trygghet. Vid sidan av det som uppfattas vara Bibelns avståndstagande från homosexuella relationer i stort är det svårt att se varför denna form av kärleksrelation skulle vara oönskad för den minoritet av människor som det berör. Ett argument skulle kunna vara att det inte ger samma tydlighet vad gäller sexuell identitet, något som boken ”Bekänna färg” uppmärksammar. Inte minst kyrkorna har här ett viktigt arbete att göra, både vad gäller kunskap och attityder.
Läs mer | Björn Cedersjö: Dags att bejaka samkönade par
Det finns fler saker i Bakers artikel som är värda att kommentera. Kan vetenskap någonsin vara något annat än mer eller mindre säkra tolkningar av vad vi iakttar i tillvaron, med en öppenhet för att de kan förändras? Ett förändrat synsätt behöver inte uppfattas som en vänlig klapp på axeln till de homosexuella som av samvetsskäl håller fast vid att leva i celibat.
Jag är glad att EFK:s ledare uppmanar till fortsatta samtal (Dagen 17 juni). Jag förutsätter att sådana samtal utgår från att den ordning för vigslar som antagits inom EFK kan förändras så att olika synsätt kan rymmas.
Jag har fått många kommentarer till berättelsen om min förändring. Flera har berömt mitt mod att ta till orda. Men om det ses som en fråga om bibeltolkning bör det finnas utrymme för samtal och oenighet. Jag vill fortsätta att respektera den som av samvetsskäl väljer att hålla fast vid den traditionella tolkningen. Själv väljer jag utifrån resonemanget ovan att bejaka samkönade kärleksfyllda relationer och hoppas att andra både vill respektera mig att följa mitt samvete och pröva sin egen hållning.
Till den som är genuint orolig för att denna förändring är ett steg på det sluttande planet där vi steg för steg släpper kristen etik vill jag säga: Det är alltid en risk att förändras. Men vi har gjort det förr och kommer att göra även i fortsättningen. Och många förändringar är faktiskt till det bättre. Livet är ett pågående tolkningsarbete.
Björn Cedersjö, pastor i Evangeliska frikyrkan som under många år undervisat i etik. Han är medförfattare till boken "Välkomna varandra"