Kristna ledare har tystnat i abortfrågan och kristna organisationer accepterar statens försök att sprida svensk abortpolitik. Det är djupt tragiskt och får följder för situationen i vårt land även på andra områden.
Livet är givet av Gud i skapelsens morgon. Vi har inte rätt att ta det. Abort, självmord, barmhärtighetsmord och eutanasi är moraliskt förkastligt. Den kristna församlingen är sanningens grundpelare och stödjefäste, med ansvar att förkunna detta. Stat och myndigheters gudagivna uppgift är att skydda liv och egendom så långt det är möjligt.
Att det finns komplicerade och groteska situationer som uppstår i samband med övergrepp och angrepp av olika slag är vi alla medvetna om. I sådana situationer bör syftet alltid vara att värna livet för alla offer som är en del i situationen samtidigt som förövare ställs till svars. Men groteska undantagssituationer kan inte göras till utgångspunkt för normer och lagstiftning.
När undantaget upphöjs till regel öppnas dörren till laglöshet på vid gavel. Man kan inte göra världen bättre genom att kompromissa med grundläggande moraliska förhållningssätt.
Sverige försöker idag framställa sig som moralens och samvetets företrädare i världspolitiken men förnekar samtidigt rätten till liv för de ofödda och förkastar all form av samvetsfrihet för medicinsk personal. Det finns också många företrädare i svensk politik och offentlighet som inte har något emot att rätten till liv devalveras även på andra områden. Församlingens roll i denna situation är att avslöja, inte att legitimera. Svensk abortpolitik i dag syftar inte till att försvara livet utan bygger på nyttoetik och en materialistisk människosyn.
När den svenska staten delar ut bidrag till olika typer av ideella organisationer, sker detta i dag för att använda dessa organisationer som redskap. Det svenska civilsamhället används av statsmakten för att underbygga och exportera svensk lagstiftning och de idéerna den bygger på. Med pengar följer alltid krav på motprestationer. Resultatet av det är att det civila samhället förlorar sin roll som kritisk röst i samhället.
Om svenska missionsorganisationer inte är medvetna om denna situation, eller vill inse det, är de naiva. Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet domineras av Svenska kyrkan, som är en politiskt styrd organisation. Samma abortliberala partier som styr den svenska staten, styr också Svenska kyrkan.
Det är tragiskt att se hur de svenska frikyrkorna idag, med undantag för den katolska kyrkan, böjer knä för idéer som står i motsats till kristen etik och människosyn. De svenska frikyrkorna bör tacka nej till bidrag och samarbete med svenska myndigheter när dessa vill exportera den svenska abortpolitiken.
Torbjörn Aronson, debattör