Att kunna läsa en text, förstå den och framför allt kunna bedöma den, framstår som kärnan i medie- och informationskunnighet. Informationsflödet är enormt och varje dag blir vi överösta med olika former av budskap, ofta med syfte att påverka vårt tänkande eller beteende.
Den stora internationella Unesco-konferensen som i år anordnas i samband med Bok- och Biblioteksmässan, Unesco Global Media and Information Literacy Feature Conference 2019 kommer, liksom själva mässan, att lyfta fram medievetenhet, det vill säga förmågan att kunna ta till sig information.
Frågan ”förstår du vad du läser?” ställdes av Filippos till den etiopiske hoveunucken (Apg 8:26–39). Filippos hörde en text läsas, men ställde frågan om hovmannen förstod innehållet. Genom denna händelse framstår Filippos som den först dokumenterade mediepedagogen.
När kabel-tv infördes i Sverige såg många föräldrar att barns lekbeteende förändrades. Nya former av underhållningsprogram presenterades. Många tv-kanaler såg den stora leksaksmarknaden och reklam riktades till barn som en köpstark målgrupp.
Det som i dag kallas för medie- och informationskunnighet, kallades tidigare för påverkansfrågor och många av oss var bekymrade och engagerade i dessa frågor redan under 1980-talet
På den tiden fanns den kristna barn- och ungdomsbokringen och flera av oss deltog i en kampanj som hette ”Tänd ett Ljus!”. Idén var inte att fördöma det nya som kom via tv och som senare då internet slog igenom fick en enorm spridning.
Drivkraften var att ge barn och unga positivt läsmaterial och särskilt att främja läsandet. Kritiken mot oss som drev detta var stor och vi anklagades för moralpanik. På den tiden användes termen videovåld efter att några filmer som hade ett högt våldsinslag uppmärksammades. Vi försökte snarare peka på att våld aldrig är underhållande. Under de senaste 20 åren har en enorm spridning av program och spel riktade till barn och unga inneburit att de flesta unga i dag tillbringar större delen av sin fritid framför någon form av skärm.
Termen medievetenhet innebär att göra alla medvetna om vad de ser, lyssnar på eller läser. Skolan har en viktig roll att främja läsandet och tidigt lär sig alla barn att knäcka läskoden.
Men medie- och informationskunnighet handlar om mycket mer än att läsa ord. Det utvidgade textbegreppet innebär att alla, oavsett ålder, behöver vara medvetna om vad de tar del av och ha ett källkritiskt perspektiv.
Chefen för Statens medieråd, Anette Novak, har myntat begreppet "medieborgarmärke" och menar att Sverige behöver en folkbildningsrörelse kring medie- och informationskunnighet och kopplar detta till idén om simborgarmärket.
Under flera år reste jag inom riksförbundet Hem- och skola och mötte tusentals föräldrar, träffade barn- och ungdomsledare i kyrkor och försökte sprida kunskap om den påverkan som barn- och unga utsattes för. Akademiskt ägnade jag mig under några år att försöka förstå den påverkan som framför allt unga tjejer upplevde inför de krav om idealbilder som målades upp i media.
I dag är jag aktiv som kulturpolitiker och har i denna roll möjlighet att bidra till det stora intresset som medie- och informationskunnighet utgör idag. Filmpedagoger har länge arbetat med att undervisa om den rörliga bilden och under de senaste åren har intresset bland bibliotekarier ökat kraftigt. Runt om i landet ser vi initiativ till att arbeta med medie- och informationskunnighet. I Västra Götaland har vi en stor erfarenhet av detta och känner oss stolta över att få vara värdar för Unesco-konferensen under Bok- och Biblioteksmässan, då hundratals internationella delegater kommer för att utbyta tankar kring medie- och informationskunnighet.
I en tid då flödet av information är gigantiskt, då alla kan vara publicister, då alternativa fakta presenteras som vetenskap och debatten om fake news lever, känns det oerhört angeläget att vi var och en ställer frågan: Förstår du vad du läser? Som aldrig förr behöver vi samtala om de budskap som sköljer över oss och särskilt uppmuntra föräldrar att ta del av det som deras barn möter på skärmen.
Conny Brännberg, regionråd och ordförande för kulturnämnden i Västra Götalandsregionen
