21 oktober 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Samvetsfrihet handlar inte om godtycke

Det är inte problematiskt att Liberalerna vill förbjuda ”vårdvägran” – arbetsvägran är redan grund för uppsägning. Däremot att man kallar något för vårdvägran som inte är det.

I en debattartikel i Dagen den 11 oktober varnar Lina Nordquist (L) för att det ska leda till godtycke i vården om personalen får rätt att, med hänvisning till samvetet, välja bort vissa arbetsuppgifter. Det skulle bli godtyckligt, om det skedde som ett ögonblickets ingivelse utifrån vårdpersonalens ”egna preferenser”.

Men samvetsfrihet är inte en fråga om vilka arbetsuppgifter jag har eller inte har lust att utföra. I stället handlar det om att man ska kunna få en anställning där de uppgifter man av samvetsskäl inte kan utföra inte ingår. I fallet med yrkesofficeren som inte vill försvara befolkningen i händelse av angrepp, är detta inte lösbart. Men många förlossningsavdelningar skulle, som Elisabeth Sandlund skrev i sin utmärkta ledare i Dagen den 9 oktober, kunna få förbättrad arbetsmiljö och patientsäkerhet.

De som gärna vill arbeta med förlossning och mödravård men inte med abortverksamhet skulle då få tillträde till barnmorskeyrket.

Givetvis måste man då spela med öppna kort vid anställningen. Detsamma gäller annan vårdpersonal om nya arbetsuppgifter inkluderas i tjänsten, till exempel om eutanasi skulle bli tillåtet. I händelse av arbetsbrist blir man kanske svårare att omplacera och måste sägas upp, men det bör inte vara en principsak att inte anställa den som av samvetsskäl vill undvika vissa arbetsuppgifter. Risken att det skulle påverka till exempel aborttillgängligheten negativt torde vara försumbar.

Den sjuksköterska som inte vill ge blodtransfusion har många arbetsplatser att välja på där detta inte är aktuellt. Men det är inte lämpligt att hon eller han arbetar på en akutmottagning eller operationsavdelning. I Nordquists övriga exempel, där vårdpersonal med hänvisning till sitt samvete skulle vägra vissa patientgrupper vård, bygger vägran inte på den åtgärd som ska utföras utan på vem patienten är. Detta är inte samvetsfrihet utan diskriminering. Den gränsdragningen är inte svår.

”En politiskt förtroendevald kan aldrig välja okunskapen”, skriver Lina Nordquist. Det är en mycket bra princip. När vi tar reda på vad en debattmotståndare faktiskt tycker kan vi börja samverka kring både enkla och svåra avvägningar. Då behöver vi heller inte förenkla problemställningarna utan söka goda lösningar.

Margareta Ahle, läkare

Fler artiklar