Colombia kan snabbt hamna i en våldsspiral

Efter en månad i Sydamerika varav tre veckor i Colombia är det många tankar och känslor som far genom mitt huvud. Med många kontaktytor på olika nivåer från höga politiker, före detta gerillaledare till människor i de utsatta slumområdena får vi liknande signaler.

Colombia har enorma utmaningar och kan snabbt hamna i en våldspiral där de marxistiska gerillarörelserna Farc och ELN återupptar sin väpnade kamp. De framsteg som gjorts de senaste åren blir då bara en parentes. ELN som aldrig fått något fredsavtal har många aktiva gerillasoldater varav en del tagit sig över gränsen till Venezuela med Maduros tysta stöd. I en eventuell konflikt mellan Venezuela och Colombia kommer sannolikt dessa gerillasoldater ställa sig på Venezuelas sida.

Farc har däremot undertecknat ett fredsavtal som den tidigare presidenten i Colombia, Juan Manuel Santos, var ansvarig för. Han tilldelades även Nobels fredspris för detta. Fredsavtalet är tyvärr starkt ifrågasatt och den nye presidenten Ivan Duque Marques fullföljer inte många av villkoren i fredsavtalet. Vilket innebär att även Farcsoldater återigen beväpnar sig.

Även den avväpnade paramilitären kan uppstå i nya former för att bekämpa gerillan och konflikten kan återigen blossa upp i full skala.

De enorma flyktingströmmar som den 55 år långa konflikten åstadkommit kan nu återigen börja öka med det enorma mänskliga lidandet det innebär. Med en påfyllning de senaste åren av bortåt två miljoner flyktingar från Venezuela är det sista Colombia behöver ett nytt inbördeskrig och nya flyktingströmmar.

Har då Colombia någon framtid?

Med mer än 20 års bistånds­arbete i Colombia har Ankar-stiftelsen varit med och visat på en alternativ väg till konflikt. Med mer än 200 byggda skolor är vi med och ger en ny generation förutsättningar till förändring. Med 5 000 ungdomar i fotbollsprojekt förhindras att många rekryteras till kriminella grupper. Med vattenreningsprojekt, mikrolånsprojekt, traumahantering för utsatta barn med mera visar vi för många på en annan väg än våldet och hatets väg.

Kanske det mest hopp­ingivande­ arbetet är rehabiliteringen av fångar som pågår i 106 av Colombias fängelser och där tiotusentals fångar lovat inför Gud och människor att lämna våldet och hatet.

Jag vill hoppas och be för att Colombia väljer rätt väg och söker försoning och på det sättet skapar en positiv framtid.

Anders Hagström, vice ordförande Ankarstiftelsen