Snart är det advent! Det är en del av kyrkoåret före jul, en tid av förberedelse inför den stora högtiden då Guds son blev människa ”avlad av den helige Anden, född av jungfrun Maria”, enligt trosbekännelsen. För många innebär detta en tid av julbord, inköp av julklappar, stök och städ i hemmet och så vidare. Mindre vanligt är det kanske att tillsammans begrunda högtidens innebörd?
För länge sedan var advent en fastetid i Sverige. I samband med reformationen försvann bruket att fasta i vårt land. Denna urkristna sed kom att betraktas som gärningslära, och man kastade ut barnet med badvattnet. I dag har adventstiden fått närmast motsatt innebörd till fastetid: nämligen konsumism, köphets, frosseri och materialism. I takt med den utvecklingen har högtidens huvudperson skuffats undan.
Många av vår tids stora problem – till exempel ojämn resursfördelning och klimatkris – har en grundläggande orsak: den är i grund och botten en andlig åkomma hos människan, hon som är skapelsens krona och förvaltare. Sjukdomens namn är frosseri. Den medicin Kyrkan känt till och föreskrivit sedan urkristen tid kallas för fasta. Därför är det dags att återupptäcka den.
Omvårdnaden om skapelsen är en central del av vad det innebär att vara människa. Gud såg att Hans skapelse var ”mycket god” och gav människan i uppgift att ”bruka och vårda” den (1 Mos 1:31; 2:15). Det budet har aldrig upphävts. Men vad innebär det att bruka och vårda? Det är inte detsamma som att förbruka och konsumera. Ordet som används för ”vårda” översätts med ”beskydda” i Herrens välsignelse genom Aron: ”Herren välsignar dig och beskyddar dig” (4 Mos 6:24). Vi anar att vår omvårdnad av skapelsen är genom ett välsignat och beskyddande arbete.
Fastan är ett medel att för vörda skapelsen och "bruka och vårda" den på ett kristligt vis. Fastan är också alltid intimt förknippad med barmhärtighetsgärningar gentemot personer i våra liv. Fastan lägger band på överflöd och missbruk, och föder tacksamhet för det goda vi får av Gud. Tacksamheten, i sin tur, skapar ett gott och rimligt förhållande till skapade ting. Fasta och tacksamhet hjälper oss att lyda Gud mer än oss själva. Genom herraväldet över våra begär, visar vi att vi är fria som Guds barn (2 Petr 2:19).
Varje år den 15 november inleds julfastan för ortodoxa kristna. Det är en tid då vi förbereder oss för Kristi födelses fest den 25 december. Förberedelsen sker genom mer intensifierad bön, bibelläsning bikt och särskilda gudstjänster. Denna andliga resas bränsle är fastan. Det är en ljus tid, en tid då vi anar vårt ursprung och vårt hemland lite klarare. En tid av frivillig andlig träning för att rena sinnet och fyllas av Gud – den ende som verkligen kan mätta oss.
Vad är ortodox fasta rent konkret? Kortfattat äter vi bara vegansk kost, avstår från alkohol, och avstår från att fylla magen övermåttan. Den veganska kosten påminner om menyn i Edens lustgård: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta" (1 Mos 1:29). Fastan är en frivillig andlig träning hos oss ortodoxa, och tjänar inte som medel att få Guds nåd. Det är alltså inte fråga om gärningslära. Fastan är snarare en hjälp att genom andlig träning bli mer lika Honom. Helgelsen kräver vårt samarbete.
Eftersom människan alltsedan syndafallet har en benägenhet att hellre välja det som är ont än det som är gott, finns goda skäl att ta till sig väl beprövad andlig vägledning som hållit måttet genom många sekler. Vår värld lider i dag eftersom vi människor inte kunnat välja ett måttligt liv i tacksamhet. Vi har levt – och lever – i frosseri, istället för ett välsignande och bevarande liv. Fler och fler människor vill leva i materiellt överflöd, vad de tror är ”det goda livet”. Som ett motstånd mot konsumism, materialism, panik och klimatångest vill jag föreslå det som kyrkan alltid lärt: fasta.
Utöver särskilda fasteperioder under kyrkoåret fastar vi ortodoxa även nästan varje onsdag och fredag, för att få rutin på denna andliga träning. Vinsterna med detta är många, eftersom fastan fostrar till helgelse. Att äta klimatsmart är bara en. Att lära sig kontrollera sina begär efter mat och dryck är en annan vinst, med hälsoeffekt för både kropp och själ. Vi vördar våra kroppar genom att inte inlåta oss i frosseri. Därför är kristen fasta varken trist eller dyster. Tvärtom: "Endast den som fastar kan verkligen festa", skriver en ortodox biskop.
Ytterligare en vinst är att fastan ger möjlighet att rikta sitt begär till honom som ensam kan mätta det: Gud. Välsignad adventsfasta!
Fader Mikael Fälthammar, präst, Kristi uppståndelses ortodoxa församling
