Regnbågsflaggan, denna färgglada flagga för RFSL (Riksförbundet för sexuellt lika­berättigande) och Pridefestivalerna, symboliserar nu också kravet på att slopa sexköpslagen och därmed göra kvinnor till handelsobjekt för hugade män med såväl fet som mager plånbok. Detta sedan nämnda organisation gått i författning om att "kriminaliserande lagstiftning stigmatiserar och bidrar till ökad utsatthet för personer som har sex mot ersättning", som saken formuleras på dess hemsida.

Det är därmed dags att kommuner, andra myndigheter och offentliga organ, som länge har fallit till föga för RFSL-erbjudandet om så kallad hbtq-certifiering, i vilken gällande familjepolitiska och andra normer döms ut eller ifrågasätts, säger upp bekantskapen med organisationen. Med all rätt uttrycker två företrädare för föreningen Talita, som hjälper utnyttjade kvinnor i sexhandeln, stark oro i ett inlägg på dessa spalter (Talita: Tragiskt och okunnigt att RFSL vill legalisera sexköp).

Men kravet på att slopa sexköpslagen, som har gällt i ett par decennier och vars införande det rådde bred samstämmighet om, har inte fått vare sig metoo-rörelsen, politiska partier eller deras riksdagsledamöter att reagera. Det feministiska Vänsterpartiet tiger som musen i vedboden, dess tidigare ordförande, Gudrun Schyman likaså. Och var ser, eller hör, vi upprörda protester från feministiska författare som Kajsa Ekis Ekman, Maria Sveland eller Katarina Wennstam?

Hukar under tystnad gör även public servicekanalernas och de stora tidningarnas kulturredaktioner inför RFSL-kravet.

Går organisationen med regnbågsflaggan som främsta symbol alltid under radarn och ska betraktas som sakrosankt? Det är ju alltid fest, glädje, kärlek på dess Pridefestivaler. Enligt totalt samstämmiga medier samlar huvudstadens festivaltåg på några innerstadsgator årligen en halv miljon åskådare, det vill säga 60 procent av hela Stockholms stads befolkning. Verklighetens, av RFSL tiodubblade, publiksiffra vidarebefordras okritiskt till lyssnare och läsare. Undra på att författaren Jonas Gardell där­efter i sin tur brukar upprepa och applådera den i sina artiklar på Expressens kultursida, där han är återkommande medarbetare och ofta skriver om frågor med anknytning till RFSL, Pride och regnbågsflaggan.

Det är således plötsligt synd om sexköparna. De är offren för den aktuella lagen. Inte kvinnorna.

Bort alltså med förbudet och låt den förnedrande handeln florera fritt! Kravet från det mot kritisk granskning uppenbarligen permanent skyddade RFSL borde sticka många i ögonen. Varken på Dagens Nyheters kultursidor (där kvinnofrågor brukar få stort utrymme) eller i Aftonbladets ännu mycket mer vänsterlutande kulturtexter nämns således inte saken. Sveriges Radios och SVT:s kulturjournalister är också tysta men desto mer på alerten i upprepningarna av att regnbågsflaggan i fortsättningen inte kommer att vara hissad i Sölvesborg så frekvent som tidigare.

När RFSL försöker få bort ett effektivt hinder för kvinno­förnedring och därmed solkar ned regnbågsflaggans vackra färger, är passiviteten obegripligt utbredd. Märkligt. Vem vill nu hissa en flagga, som står för motbjudande handel med kvinnokroppen? Och fråga föräldrarna om organisationens påbud i dess inkomstbringande certifieringsverksamhet om att exempelvis tilltalen mamma och pappa ska slopas faller i god jord! Detta var nämligen vad personalen i Trelleborgs stadsbibliotek skulle lära sig när RFSL nyligen certifierade biblioteket för 133 000 kronor. Samtidigt ska regnbågsflaggan vaja på bibliotekets fasad.

Varför har hittills nästan bara frikyrkliga krafter med skärpa reagerat mot sådana certifieringspåhitt? Svenska kyrkan har tyvärr gått i armkrok med RFSL i dess Pridefestivaler och andra arrange­mang, medan kommunpolitikernas flathet är anmärkningsvärd.

Finns det inte mer angelägna utgifter för kommunerna – exempelvis i utbildningssektorn och äldrevården? Särskilt nu när ekonomin så grundligt sviktar borde annat vara viktigare än att betala stora summor för att springa den till mötes, vars syfte är att ifrågasätta eller riva ned det traditionella familjemönstret och vårt gemensamma normsystem.

Alltså obegriplig, eller kanske avslöjande, tystnad om RFSL:s krav att köpslåendet om kvinnors kroppar ska återinföras.

Bengt Olof Dike, samhällsdebattör