Många teologier med många olika betoningar har uppstått genom den kristna kyrkans historia. En del kan anses tillhöra huvudfåran eller ”mainstream” och andra är mer perifera. Vissa är förstås rena heresier (villoläror). I den här texten vill jag jämföra det vi kan kalla kyrkans trosundervisning med det som kan kallas framgångsteologi.
Den kristna kyrkan har alltid haft i uppdrag att lära människor att leva av tro – att älska, hoppas och tro. Denna uppgift från kyrkans herre har olika samfund och rörelser utfört på väldigt varierande sätt, med mycket olika resultat. Det finns i dag tusentals kristna samfund i världen.
Trosundervisningen eller ”undervisningen om tro” kommer, liksom undervisningen om kärlek, från Jesus och de allra första apostlarna. Före dem från trons fader Abraham. De predikade och levde i tro med hela sin varelse och av hela sitt hjärta. Alla kyrkor i hela världen måste syssla med både tron och kärleken – annars kan man lika gärna packa ihop. Annars är man inte längre någon kyrka.
Många människor har tagit emot "Ordet och orden" under de 2000 år som har gått. Man levde av dem och praktiserade dem och gav dem vidare. Så har också kristendomen vuxit i världen till världens största sammanhållna religion – på alla kontinenter – för "Guds ord hade framgång" (Apg 6:7).
Den strömning inom och utom kristenheten som kan kallas framgångsteologi har en mycket kortare historia i världen. Den kommer i hög grad ur den humanistiska strömning som kan kallas positivismen, även om den ibland också har tydliga teologiska rötter. Andrew Carnegie, den amerikanske industrimannen som såg så otroligt positivt på människans alla utvecklingsmöjligheter, vill jag ta som ett exempel på en mer ”humanistisk framgångsteolog”.
Läs också Jan Rosman: Framgångsteologi har aldrig funnits i svenska trosrörelsen
Vi som deltog i trosväckelsen/trosrörelsen på tidigt 1980-tal i Sverige blev givetvis anklagade för allt möjligt, från JDS (Jesus dog även andligen på korset) till framgångsteologi. Framgångsteologi som uttryck är i Sverige myntat av de svenska motståndarna till denna undervisning. I USA kallas fenomenet inte "success theology" utan "prosperity gospel" eller "health and wealth".
Vissa förkunnare – kanske inspirerade av kyrkans undervisning om tro – som måhända legat i träda under århundraden – går några steg för långt i det som kan kallas framgångsteologi. Kanske ägnar man sig åt omåttlighet? Framgångsteologin är ingen hel teologi, utan en ytlig och världslig variant av undervisningen om tro.
Trosundervisningen är inte heller någon hel teologi. Men den är definitivt lättare att spåra ända tillbaka till Jesus och de första apostlarna. Där återfinns tron och trons kraft tillsammans med kärleken och kärlekens kraft. Begreppen nåden och hoppet och sanningen och vägen finns där också. Tillsammans med många andra begrepp utgör de kristendomens grundläggande värden. Framgång i sig själv, utan Gud, är inte ett sådant grundläggande värde i kristendomen. Däremot är Guds välsignelse helt fundamental, liksom att det är Guds Ord som har framgång.
Undervisningen om tro har sin plats bland några andra läror – om Gud, Jesus och den helige Ande. Om frälsning, helgelse och fullkomning och en evig dom. Och om att bära sitt lidande som en god Kristi Jesu soldat. Ingen av de ursprungliga lärorna bör kallas framgångsteologi. Men att tron kan komma att flytta berg – det vet de flesta människor.
Trosundervisningen syftar till att hjälpa alla människor att leva ett bättre och högre liv. Det kan innebära framgång redan här i världen. Men trosundervisning är otroligt mycket bredare än enbart världslig framgång. Målet är en evig och total framgång och välgång för både ande, kropp och själ. Ja, även för hela skapelsen. Om vi därför tappar vårt fokus på människans eviga och totala väl och förfaller till att bara ha världsliga och timliga mål för ögonen – gör vi hela trosundervisningen en otjänst och hamnar kanske i en ytlig, förvärldsligad och köttslig framgångsteologi. Den riskerar att skapa besvikelser hos den som förstår trosundervisningen på ett alltför ytligt sätt. Tron är nämligen också till för att bära en människa igenom svårigheter, frestelser, utmaningar, prövningar och motgångar. Genom tro och tålamod kommer vi framåt på vägen. Så har det alltid varit.
Undervisningen om tro syftar alltså till evig framgång för dig i himmelen med Gud – där du, renad och förlåten, genom tron hör hemma redan nu. Det kan leda till helt fantastisk framgång här i världen. Men tron kan även bära dig i livets allra svåraste stunder – genom lidande, sjukdomar och svårigheter. Och vara ett ovärderligt stöd i mörka passager. Genom tåredalen. Tron är bred och berör och bär allt. Genom tron räddas världen – alla delar av samhället – för att allt och alla ska kunna få sina liv burna – genom allt.
Jan Rosman, ordförande stiftelsen Agape, Norrköping och ledamot i Trosrörelsens styrelse
Läs också Vad är framgångsteologi?