Ingen av oss har sagt att Jesus ”är queer”, Thomas Idergard

I sin gästkrönika "Kristna företrädare sprider förvirring" (8/1) gör jesuitprästen Thomas Idergard en historisk återblick till den kyrkohistoriska tidsperiod när "huvudddragen utmejslades i den trosbekännelse som utgör kärndefintionen av kristen tro" och då Arius – prototypen för all heresi – uteslöts ur den kristna gemenskapen. Samtidigt utpekar Idergard i svepande och generaliserande ordalag icke namngivna kristna trosfränder som representanter för dagens "varianter av arianska föreställningar" - det vill säga heretiker. Idergard anser sig ha legitimitet att indirekt utfärda en förkastelsedom mot till exempel en lättidentifierad ärkebiskop och mot undertecknade som medverkade i det radioprogram han hänvisade till i krönikan.

Kyrkomötet i Nicaea 325 blev förvisso avgörande för hur vi definierat kristen tro. Samtidigt har teologisk, exegetisk, historisk och arkeologisk forskning medfört att vi uttrycker tron på ett delvis annat sätt i dag. Tack och lov kan vi i dag föra en sansad dialog i stället för att utesluta eller skära halsen av varandra, vilket var några av de metoder som användes mot dåtida avvikande tolkningar då "den rätta tron" var heligare än livet självt. Då var det den fysiskt starkare och rikare som krävde tolkningsföreträdet, i dag tillskriver vi förhoppningsvis inte någon ett yttersta tolkningsföreträde utan respekterar tolkningsrätten hos varje troende människa. Det kan kallas för ödmjukhet inför det numinösa.

Detta gäller dock inte i krönikörens värld där detta i stället förkastas i termer av ”idén om det individuella subjektets allmakt”. Men Idergards eget anspråk på individualistisk allmakt vill få det att framstå som att vi som är indirekt utpekade i texten ”sprider förvirring”. Idergard har sedan i sociala medier anbefallt förbön för vår ”omvändelse till Kristus och därmed kopplad offentlig ånger som botgöring”.

Vi vill påminna om att under 300 år före de inomkyrkliga strider – som krönikören frammanar – förföljdes den illegala underjordiska Jesusrörelsen av den romerska hedniska statsmakten. Kristendomen hinner dock knappt bli erkänd förrän kristna i stället börjar förfölja varandra i striden om tolkningsprivilegiet av den "enda rätta tron". Vi "skriver i presens" då inomkyrkliga förföljelser "visat sig seglivade och i varje tid funnit ny näring."

Självklart bekänner vi oss till läran att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa (Kalcedon 421). Men vi tolkar också denna trossats utifrån modern forskning och Guds aktuella tilltal till oss människor och låter oss inspireras av aktuell teologi och exegetik från olika kyrkor och samfund.

Ingen av oss har sagt att Jesus "är queer" och vi har heller inte talat om Jesus som "hen", vilket Idergard insinuerar i sin krönika. När evangelisterna och då främst Johannes förkunnar vem denne Jesus är som vi läser om i alla berättelser beskriver de Jesu gudomlighet i traditionell hebreisk terminologi.

Jesus är Visheten hos Gud, det vill säga Guds kvinnliga aspekt, hon som var med från begynnelsen. Jesus är också ”Shekinah”, Guds kvinnliga härlighet, den boning, det tält, som Gud slår upp i det förgängliga kött som föds in i världen. Detta sätt att tala om Jesus Kristus kallar man ibland för just ”queer” i aktuell teologi. Termen antyder ett språkbruk som glider mellan maskulint och feminint för att beskriva en helhet, fullhet, något som omfattar allt. Om inte den uppståndne Kristus skulle representera mänskligheten i sin totalitet utan bara vara maskulin och ”herre” kunde vi kvinnor lika gärna lämna kristendomen. Varför döpa oss om vi inte fullt ut döps till Kristus?

Vi delar krönikörens förkunnelse om att "sanningen är större än mina definitioner, verkligheten större än min fattningsförmåga". Av den anledningen tar vi också avstånd från all form av biblisk bokstavstro och kyrkliga anspråk på att besitta den absoluta och slutgiltiga sanningen. Tillsammans med alla trons människor söker vi och känner förundran inför den Gud som säger om sig själv "jag ska bli den jag ska bli" (2 Mos 3:14).

Sr Madeleine Fredell, dominikansyster, MA i teologi  

Irène Nordgren, katolik, leg psykoterapeut 

Läs Thomas Idergards svar: Thomas Idergard: De svarar med härskarteknik på mina argument