Företrädare för de organisationer som delar ut Martin Luther King-priset försvarar som väntat utnämningen av priset till Extinction Rebellion. (Vi ger Martin Luther king-priset till Extinction Rebellion med stolthet)
Man menar att organisationen visar mod, är beredd att offra mycket av sig själva och är provocerande för att genomdriva förändring.
Jag är inte emot civil olydnad, det behövs i vissa lägen. Jag ifrågasätter dock om demonstrationer som i slutändan kostar mycket pengar är rätt metod att göra något åt klimatproblemen. Det är bra om rörelsen tar avstånd från civil olydnad som leder till kostsam skadegörelse. Det är också bra att rörelsen tar avstånd från Roger Hallams uttalanden, jag uppfattar dock inte honom som bara en av 170 grundare, utan han brukar nämnas som en av de absolut viktigaste nyckelpersonerna bakom rörelsen. Jag delar helt historieskrivningen bakom medborgarrättsrörelsen i USA. Att det behövs folkrörelsearbete för att påverka politiken, det är nog inte någon som ifrågasätter. Extinction Rebellion talar dock om något annat än traditionellt folkrörelsearbete för att påverka politiken. Man talar om medborgarstyrning ovanför politiken, inte bara att påverka politiken. Extinction Rebellion slirar i sin demokratisyn enligt min mening.
Länder som redan bedriver en progressiv klimatpolitik behöver andra insatser än radikala demonstrationer för att kunna gå vidare i sina ansträngningar. Det går inte att jämföra klimatutmaningarna i Sverige i dag med amerikansk medborgarrättsrörelse på 1960-talet. I Sverige råder i stort sett konsensus om en progressiv och radikal klimatpolitik, kanske den främsta i hela världen. Vi behöver inte demonstrationer, vi behöver tekniska och praktiska åtgärder.
Min viktigaste invändning kommenteras inte av prisutdelarna. Den övergripande målsättning som Extinction Rebellion driver både i Sverige och internationellt om nettonollutsläpp till år 2025. Det är inte seriöst. Jag känner inte till någon klimat- och miljöexpert i hela världen, inte heller miljöorganisationer eller miljöpartier, som driver ett sådant krav. Det är omöjligt att genomföra. Att lösa klimatproblemen handlar om en total omställning av samhällets hela transport- och energisystem, det tar tid. De färdplaner i riktning mot fossilfrihet som nu utvecklats i Sverige är ett mycket mer konstruktivt bidrag till att göra något åt klimatutmaningen än ogenomförbar plakatpolitik. Det är synd att kyrkorna ska ägna sig åt det sistnämnda.
Läs också Stefan Swärd: Märkligt att ge pris åt extrema Extinction Rebellion
Att genomföra Extinction Rebellions klimatmål kräver en fascistisk totalitär diktatur och acceptans för massarbetslöshet i klimatpolitikens spår. Det finns inte något politiskt parti i västvärlden som argumenterar för en sådan hållning.
De intressanta frågorna är hur vi får fram hållbara biodrivmedel från vår skogsråvara, hur vattenkraften ytterligare kan effektiviseras som förnybar resurs, planering för ytterligare vindkraftsutbyggnad, att fortsätta använda vår befintliga kärnkraft, hur utveckla elflyg, hur ska en satsning göras på elvägar i Sverige med mera. Den svenska satsningen på utsläppsfri stålproduktion är världsledande och väcker uppmärksamhet i hela världen. Det är på den nivån vi jobbar med klimatutmaningen i Sverige. Vi har redan världens högsta koldioxidskatt så vi kommer inte längre undan med att låta utsläpparen betala. Det råder näst intill konsensus i Sverige både bland politiker och experter, att en omfattande elektrifering av hela svenska samhället är nyckeln för att nå fossilfrihet. Det kräver en omfattande utbyggnad av hela elproduktionen inklusive elnäten. En jätteutmaning är hur tillståndsprocesserna för att bygga nya elnät och elproduktionsanläggningar kan kortas ner.
Det är mer intressant om Extinction Rebellion och kyrkorna ger konstruktiva bidrag i en sådan diskussion än att gå ut med plakat.
Det finns dock länder i västvärlden där klimatforskningens slutsatser inte accepteras av högsta politiska ledningen, det gäller framför allt de nuvarande regimerna i USA och Brasilien. I dessa länder behövs mer grundläggande opinionsbildning för att övertyga om klimatforskningens relevans.
Som kristna har vi ett skapelseperspektiv på klimatutmaningarna och ser det som en del av skaparens uppdrag att förvalta jorden. Ett kristet klimatengagemang måste dock bygga på kunskap och vi måste också väga in forskningen som ger vägledning i hur man löser klimatproblemen. Extinction Rebellion handlar bara om protest. Det handlar inte om att vara med och utmejsla hur vägen går framåt med att lösa problemen. De äldre miljöorganisationerna har på den punkten utvecklats och organisationer som Världsnaturfonden, Greenpeace och Naturskyddsföreningen är i dag mycket konstruktiva när det gäller att lägga fram färdplaner i riktning mot ett fossilfritt samhälle. Antingen finns inte Extinction Rebellion inte kvar om 3-4 år, eller också har man rört sig i en riktning mot att bli en seriös miljöorganisation.
Stefan Swärd, fil dr i statsvetenskap, opinionsbildare, författare och pastor