03 december 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Människovärde: Hur mår kvinnor efter abort?

Information om risker och komplikationer med abort borde göras tillgängliga för abortsökande kvinnor, så att de är välinformerade innan de fattar sina beslut, skriver debattörerna.

Tyskland kommer under åren 2020–2023 avsätta omkring fem miljoner euro för forskning angående långvariga psykologiska konsekvenser av abort. Kritiker hävdar att den tyska regeringen fallit offer för en pro-life agenda och har kallat satsningen för både ”galenskap” och ”nonsens”. De som är positiva till satsningen ser det som en upprättelse för kvinnor vars lidande hittills inte tagits på allvar av ideologiska skäl. Huruvida abort är en riskfaktor för mental ohälsa eller inte har debatterats genom åren och är ett angeläget ämne för forskning. Inför internationella kvinnodagen kommer organisationen Människovärde att ge ut en rapport som belyser just kopplingen mellan abort och mental ohälsa.

Världshälsoorganisationen (WHO) har inte godkänt abortspecifika traumareaktioner (Pas, post abortion syndrome) som en giltig diagnos och kritiker menar att den är påhittad av ideologiska skäl. Dock har förståelsen för traumareaktioner efter abort ökat inom nyare forskning. De drabbade är i minoritet, men en svaghet med så gott som samtliga undersökningar i ämnet är ett stort bortfall bland deltagarna. De som hoppar av har i många fall uppgett att det beror på att det blev för svårt att påminnas om aborten som de helst ville glömma.

Att undvika det som påminner­ om en traumatisk händelse pekar snarare på att man kan vara drabbad. Resultatet blir att de som mår sämst efter abort saknas i undersökningar, och att de som mår bäst är överrepresenterade. Det finns orsak att anta att det finns ett mörkertal av kvinnor som lider av Pas.

Ideologiska skäl verkar vara en orsak till att traumareaktioner och mental ohälsa efter abort i stället tonas ned. Detta fick professor David Fergusson erfara när resultaten i hans undersökning visade på abort som en riskfaktor för mental ohälsa. Hans resultat refuserades av fyra vetenskapliga tidskrifter innan det till sist publicerades. Fergusson var abortförespråkare och kan således inte beskyllas för att drivas av någon ideologisk agenda.

I en studie av Priscilla Coleman,­ där kvinnor själva uppsökt krishjälp efter abort, var det en majoritet på 68 procent som inte lidit av psykisk ohälsa innan. Intressant med denna undersökning är att den är förhållandevis stor med närmare tusen deltagare. Dessutom får den antas representera de kvinnor som mår sämst efter abort och således saknats från andra undersökningar. Enligt denna studie gick det inte att bevisa att abort skulle ha några positiva effekter på kvinnors mentala hälsa.

Enligt vissa undersökningar är kvinnor som gjort abort överrepresenterade även bland kvinnor som begått självmord. Vid blotta misstanken om sådana allvarliga konsekvenser för kvinnors hälsa och liv borde alla ideologiska skygglappar läggas åt sidan och detta prioriteras oavsett var man står i själva abortfrågan. Risk­faktorer är exempelvis upprepade aborter och tidigare sårbarhet. Detta måste uppmärksammas för att kvinnor som befinner sig i riskgrupper ska kunna identifieras och erbjudas rätt stöd. Kanske är samtalsterapi det som behövs och som först borde erbjudas i stället för abort. Vården behöver också vara uppmärksam på att vissa kvinnor riskerar att göra abort mot sin vilja.

Inom vården har man velat avdramatisera abort och anpassat språket så att det i stället kallas vård. I TV4:s "Malou efter tio" i höstas efterlyste författaren och retorikexperten Elaine Eksvärd snarare mera klarspråk än anpassning från vården. Hon menade att kvinnor inte behöver höra att det är en "klump" som kommer ut vid en abort när det i själva verket är ett foster. Att språket anpassas för att skona kvinnan, avslöjar att ämnet är känsligt. Tyvärr kan det i praktiken leda till att kvinnor går miste om korrekta fakta om vad det innebär att genomgå en abort.

Sverige har en nollvision när det gäller olyckor och dödsfall i arbetet. Detta är en självklar inställning även om det är en minoritet som skadas eller dör på arbetsplatsen. På tobakspaket anpassas inte språket, utan på dem står varningstexten att rökning dödar. Köper vi läkemedel uppmanas vi att före användning bekanta oss med biverkningar, även om de flesta av dessa är sällsynta.

Information om risker och komplikationer med abort borde tillgängliggöras för abortsökande kvinnor, så att de är välinformerade innan de fattar sina beslut. Dock verkar alltför många kvinnor anse att informationen inför ingreppet varit otillräcklig.

Brita Storlund, teol mag i mänskliga rättigheter, pol mag i utvecklingspsykologi, Människovärde

Cecilia K. Björfjell, beteendevetare med fil kand i pedagogik, Människovärde

Läs också Elisabeth Sandlund: Även ofödda barn måste få lagskydd

Fler artiklar