Dags för EU att skriva historia och sätta stopp för Israel

Är detta slutet? ”Nu blöder alla här”, utbrister Jean Zaru, känd kristen ledare och ickevåldsaktivist i Ramallah, när hon försöker beskriva läget i det heliga landet. Och hon fortsätter: ”Vi palestinier blöder fysiskt. Israel blöder moraliskt”.

En annan förtvivlad röst kommer från Nora Carmi i Jerusalem. I många år har hon i de kristna rörelserna Sabeel och Kairos Palestina strävat efter en rättvis fred mellan Israel och Palestina. Nu konstaterar hon med smärta att ”mänskligt sett är det palestinska projektet slut inom kort. När annekteringarna av Västbanken nu påbörjas finns snart bara en annan tvåstatslösning: Israel och Gazaremsan”.

Fredagen den 15 maj 2020, kan Jean Zarus, Nora Carmis och andra kristnas framtid komma att avgöras i det heliga landet. Då sammanträder Europeiska unionens utrikesministrar för att dryfta frågan om det palestinska folkets framtid. I vågskålen ligger hur EU ska svara på Israels planer att annektera stora delar av Västbanken från den 1 juli. Många röster höjs nu världen kring för att EU ska ta avstånd från annektering genom kraftfulla sanktioner och restriktioner, i likhet med EU:s gensvar på Rysslands olagliga annektering av Krim 2014.

Annektering är Israels slutliga spik i tvåstatslösningens kista, den folkrättsligt grundade visionen av ett fritt och fredligt Israel jämte ett fritt och fredligt Palestina. Både staten Israel och staten Palestina har sin grund i folkrätten och i FN:s resolutioner om dem.

En annektering av Västbanken förvandlar det palestinska folket – och som en oskiljaktig del av detta folk, de kristna och andra minoriteter – till en rättslös befolkning utan demokratiska fri- och rättigheter. Ett sådant system har ett namn på afrikaans och i internationell folkrätt: apartheid. Systemet är ett brott mot mänskligheten och kräver därför världssamfundets ingripande.

Israel agerar nu när världens uppmärksamhet är riktad mot bekämpandet av coronapandemin. Men annektering sker också genom ett unikt stöd från USA att bryta mot folkrätten.

De kristna i det heliga landet har avslöjat hur frånvarande både folkrätten och de kristna är i Trumps så kallade fredsplan, nu senast i ett gemensamt upprop den 7 maj 2020. Kyrkoledarna ställer sig här bakom folkrätten med dess krav på fred, rättvisa och säkerhet för alla, vädjar om palestinsk sammanhållning och markerar hur exkluderade de palestinska kristna är i den politiska planläggningen som Israels premiärminister gjort med stöd av USA:s president.

Den katolske prästen i Betlehem, Jamal Khader, har tillsammans med sin lutherska kollega, Munther Isaac, beskrivit i den israeliska tidningen Haaretz (5 maj 2020) vad följderna blir av annekteringen: "Denna plan förvandlar det heliga landet till ett 'sionistiskt nöjesfält' för extrema kristna evangelikaler och judar, medan de lokala kristnas existens och förtryck förbises och förnekas. I själva verket slår planen fast en grym och konstgjord separation mellan två städer som är omistliga heliga platser för alla kristna: Betlehem och Jerusalem."

I modern historia finns flera årtal som är förknippade med mörka planer som fick katastrofala följder. Berlinkonferensen 1884–1885 var ett sådant ögonblick som har återverkningar på Afrika än i dag. Ett annat exempel är det avtal som Frankrike och Storbritannien slöt i hemlighet den 16 maj 1916 och godkändes av Ryssland. Det innehöll utkast till en uppdelning av Mellanöstern efter första världskriget.

Kommer världens tystnad inför de nu aktuella annekteringsplanerna i det heliga landet att göra 2020 till ännu ett dystert årtal i historien? Året då den extrema bosättarrörelsens planer inte stoppades, då Israel valde apartheid?

De tre abrahamitiska religionerna lyfter fram profeterna som viktiga gestalter. En profets gåva är att kunna se sanningen i vitögat, och att då inte väja för allvaret utan säga som det är – men likväl förmedla hopp. Ett annat gemensamt drag är deras brinnande patos för rätt och rättvisa.

Vi som skrivit detta upprop har hört en profetisk röst i den palestinska kristenheten, en röst som inte tiger om de galna planer som nu ska sjösättas. Bosättarrörelsen och högerpolitiken i Israel är inte längre i periferin och smygande. Stegen blir allt större. Ett hus där. En död flicka här. Ännu en olivlund demoleras. Nattlig husrannsakan, när och var som helst.

Allt ska vara klart i december 2024. De kristna i Palestina är inte bara passiva betraktare som låter det ske. De tar del i en växande ickevåldsrörelse som idogt vädjar till omvärlden om stöd, men utan att få gehör – framför allt inte från väst.

Kan EU nu göra historisk skillnad och med internationella sanktioner stoppa annekteringen av Västbanken och återuppliva folkrätten?

Sune Fahlgren, pastor Equmeniakyrkan

Anna Karin Hammar, präst Svenska kyrkan

Kjell Jonasson, präst Svenska kyrkan

Lena Lönnqvist, medlem Equmeniakyrkan

Läs svar på debattartikeln Annika Borg: Samma gamla israelfientliga propaganda