Äldrevården i Sverige har allvarligt försummats av politiskt ansvariga under alltför lång tid. Den tillsyn av äldreomsorgen som Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) nu inlett har redan visat, att var tionde verksamhet – av 1 045 undersökta – haft allvarliga brister. Sverige har misslyckats med att skydda sina äldre.
Den påvisade överdödligheten i äldreboendena måste tas på största allvar. Det går inte att, som nu förekommer, skylla på att vi är mitt inne i en pandemi och att Ivo följer upp det hela. Vad hjälper det alla sörjande anhöriga?
Det vi nu ser beror på åratals brister i kommunernas äldrevård och -omsorg. Många kommuner har inte använt den medicinska kunskap och de resurser som krävs för att ge äldre en verkligt god vård och omsorg. Coronapandemin har tydligt visat, att samarbetet mellan kommunerna och regionerna inte fungerar på många håll i landet. Orsak till det är till stor del den så kallade Ädelreformen, som genomfördes i början av 1990-talet och som på ett olyckligt sätt delade ansvaret mellan kommunerna och regionerna. Kort sammanfattat ska kommunerna, enligt Ädelreformen, svara för boende och omsorg och regionerna för den medicinska vården.
Nu måste all prestige lämnas åt sidan! Kommunpolitikerna måste lämna sina försvarspositioner. Regionpolitiker måste räcka ut handen till sina kollegor i kommunerna. Nu är det tid för politiskt mod, och då får inte prestigen stå i vägen.
På något längre sikt måste en grundlig reformering av äldrevården ske. Det är hög tid att se över den redan 30 år gamla Ädelreformen. I första hand bör givetvis ansvaret för en ny äldrevårds- och omsorgsreform vara regeringens och dess samarbetspartiers. Det finns all anledning för statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren att utan dröjsmål ge direktiv för en sådan utredning. Om inte så sker, måste riksdagen agera snabbt i detta syfte.
Inte bara den pågående pandemin ger skäl till att reflektera över äldres behov av vård och omsorg. Äldre med en eller flera sjukdomar, kroniska eller tillfälliga, har behov av – och rätt till – adekvat vård i samma mån som alla andra i vårt samhälle. Och hela livet ut! Geriatriken som specialitet måste ges en större roll och ökade resurser.
Äldres vårdbehov ser i dag annorlunda ut än i slutet på 80-talet, då Ädelreformen utreddes. Prognosen för den snabba ökningen av antalet äldre personer i vårt land understryker ytterligare vikten och brådskan av en äldrevårds- och omsorgsreform.
Gränssnittet mellan kommuners och regioners ansvarsområden måste därför grundligt ses över. Även en granskning av utbyggnaden av den specialiserade äldrevården är angelägen. Äldreboendenas och hemtjänsternas roller måste också förtydligas. Detta gäller inte minst den medicinska kompetensen.
Välfärd handlar om att fara väl, oavsett levnadsålder och alldeles oavsett vård- och omsorgsbehoven. Ansvaret för att detta mål nås är politiskt och åvilar alla politiska beslutsnivåer – kommuner, regioner och nationellt regering och riksdag.
Lars O Molin, förbundsordförande KD Senior (2019–), tidigare kommunalråd och kf-ordförande i Örebro
Leif Hallberg, förbundsordförande KD Senior (2007–2013 och 2016–2019), tidigare vicepresident i Europeiska Seniorunionen
Birgitta Södertun, 1:e vice förbundsordförande, KD Senior, f d kommunalråd i Helsingborg
Stig Nyman, förbundsordförande KD Senior (2000–2002), tidigare landstingsråd i Stockholms län