Tack Lars Borke och Åke Olofsson för att ni tar upp ämnet gällande alldeles för mycket svordomar i tv (Dagen 7 maj och 3 juni).
Under våren 2018 lämnades en protestlista #slutasvära mot svordomar i public service in till Sveriges Television, cirka 20 000 skrev under enligt uppgifter, och detta var inte första gången. År 1997 lämnades också in protester mot ovårdat språk i tv och då skrev 42 000 under. Men inget verkar hjälpa.
När jag själv tycker måttet är rågat skriver jag mejl till Tittarservice och säger min mening. En gång var det under inledningsavsnittet av SVT:s ”Stjärnorna på slottet” i december 2018, då det osade svavel om Sven Melander. Tyvärr menar de att de inte kan styra sådant här. Det är bara dåliga undanflykter. Som alla vet i dag är alla tv-program oerhört regisserade och då måste produktionen kunna tala om för de medverkande att de kan hålla igen med svordomar. Men så görs det inte uppenbarligen. SVT menar att den som medverkar måste få ha frihet och få framträda med sin unika personlighet och ingår det då svordomar i den personligheten verkar det helt okej. SVT menar att deras svordomspolicy enbart gäller deras medarbetare.
Men SVT håller sig med en språkpolicy som säger "språket ska kännetecknas av gott omdöme och användas med medvetenhet och att lyssnare och tittare utan störningar ska kunna uppfatta och tillgodogöra sig innehållet i våra sändningar". Ändå tillåts rejält med svordomar i olika produktioner.
Nu får här SVT sin del av skopan, men som vi vet är det ju likadant i andra kanaler, ja om inte än värre där. I TV4:s ”Så mycket bättre” kan vissa program ha uppemot 40 svordomar under programmets gång.
Det finns högre krav att ställa på SVT och SR, då det är public service och ska ha en högre fana att bära. Enligt sändningstillståndet står det att språkvårdsfrågor ska beaktas och att Sveriges Television, Sveriges Radio (och Utbildningsradion) har ett särskilt ansvar för det svenska språket.
Att protestera i dag, vare sig man gör det med namnunderskrifter eller skriver till Tittarservice, verkar vara att ropa inför döva öron. Svaren man får är väldigt likt "god dag yxskaft": Att de inte kan göra något åt det.
Som kristna bör vi sätta en ära i att vårda vårt språk i de sammanhang vi befinner oss i. Jag brukar berätta att jag tar illa upp när jag ser program med mycket svordomar och ibland rent av byter kanal eller stänger av tv:n. Då kanske även andra får upp ögonen – och öronen – för detta nu utbredda problem.
Owe Pettersson, Alunda